Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m. m., Dir. 1989:25
Departement: Bostadsdepartementet
Beslut: 1989-05-25
Dir. 1989:25
Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-25
Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Lönnqvist, anför.
Mitt förslag
En särskild utredare tillkallas för att föreslå sådana förändringar som
behövs för att ansökningar om bostadslån skall kunna handläggas enklare
och snabbare.
Bakgrund
Ett ökat bostadsbyggande förutsätter bl. a. en så enkel och snabb
handläggning av ärenden om bostadslån som möjligt. Handläggningen måste
dock vara förenlig med lånens syften, t. ex. att ge kommunerna
inflytande över bostadsförsörjningen och att främja ett byggande med hög
kvalitet till skäliga kostnader. Inom ramen för dessa syften bör det
prövas vad som kan göras för att förenkla ansökningsförfarandet och att
förkorta handläggningstiderna för beslut om bostadslån. En utredare för
dessa uppgifter bör nu tillkallas.
Utredarens uppgifter
Enligt gällande regler skall till ansökan om bostadslån fogas de
handlingar och den övriga utredning som plan- och bostadsverket
föreskriver. Den som söker lån avkrävs för närvarande en rad uppgifter.
I vissa fall rör det sig om uppgifter som skall bedömas i annan ordning,
t.ex. i bygglovärendet, eller som numera saknar betydelse för den
materiella bedömningen av låneärendet, t. ex. om upphandlingen av
projektet. I fråga om upphandlingen kan det också ifrågasättas om det
längre är ändamålsenligt att anbudsgivare, vars anbud inte antagits, kan
begära att länsbostadsnämnden skall pröva upphandlingen. Utredaren bör
således undersöka om ansökningsförfarandet kan förenklas bl. a. genom
att antalet uppgifter som lånesökanden skall lämna begränsas.
För hyres- och bostadsrättshus och säljarbyggda egnahem fattas ett
preliminärt och ett slutligt lånebeslut (tvåbeslutsärenden). Ansökan om
lån lämnas in till kommunen som med eget yttrande sänder handlingarna
till länsbostadsnämnden. För den lånesökande medför ordningen med två
beslut fördelar i de fall projektet förändras efter det preliminära
beslutet eller om de preliminära kostnadsbedömningarna är osäkra.
Åtminstone vid nybyggnad bör dock projektets förutsättningar kunna vara
så klara redan vid det preliminära beslutet att det slutliga beslutet
endast behövde innebära en indexomräkning av det preliminära beslutet
enligt vad som redan gäller för bl.a. säljarbyggda egnahem. Om projektet
upphandlas till fast pris, kan det vara tillräckligt med ett beslut i
låneärendet. I sådana fall skulle kommunens befattning med låneärendet
efter det första eller enda lånebeslutet kunna inskränkas till en
besiktning av projektet efter färdigställandet. Den skisserade ordningen
skulle antingen kunna vara obligatorisk eller frivillig. I det senare
fallet är det naturligt att den tillämpas också vid ombyggnad. Utredaren
bör undersöka om en sådan ordning kan genomföras. Därvid bör utredaren
också beakta att det inom plan- och bostadsverket pågår en översyn av
metoden för indexuppräkning mellan preliminärt och slutligt beslut. En
annan fråga i sammanhanget gäller de skillnader mellan preliminärt och
slutligt beslut som följer av bestämmelserna om vintertillägg. Dessa
bestämmelser medför också att många ettbeslutsärenden i praktiken blir
tvåbeslutsärenden.
Bostadslån utbetalas efter ett särskilt utbetalningsbeslut. Det kan
ifrågasättas om ett sådant beslut alls är nödvändigt. Utredaren bör
pröva om utbetalningen kan göras så snart lånesökanden efter det
slutliga beslutet eller husets färdigställande kan lämna den säkerhet
som krävs för lånet.
I sju kommuner pågår en försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i
fråga om bl. a. bostadslån för låntagarbyggda egnahem. Verksamheten har
utvärderats av riksrevisionsverket i rapporten (dnr 1987:1581)
Frikommunernas beslut om bostadslån m.m. Enligt utvärderingen är både
kommunernas och länsbostadsnämndernas erfarenheter av
försöksverksamheten positiva. Riksrevisionsverkets utvärdering gäller
dock en period när få bedömningar behövde göras i låneärendet. Beslut om
ändringar av låneberäkningsmetoden, markvillkor och kostnadskontroll kan
ha ändrat på förutsättningarna i dessa avseenden. Utredaren bör pröva om
det är lämpligt att kommunerna obligatoriskt eller frivilligt övertar
beslutanderätten i fråga om bostadslån för låntagarbyggda egnahem.
Utredaren bör därvid pröva om materiella förändringar av lånekraven för
egnahem kan förenkla de bedömningar som skall göras i låneärendet och på
så sätt underlätta en decentralisering av beslutanderätten till
kommunerna. Utan förändring i sak behöver markvillkorets utformning
övervägas i de fall kommunerna skall besluta om lån.
I fråga om låneärenden i vilka länsbostadsnämnden även framdeles skall
fatta beslut bör utredaren överväga arbetsfördelningen mellan kommun och
länsbostadsnämnd i syfte att undvika fördröjningar och dubbelarbete.
Utredaren bör vara oförhindrad att pröva även andra sätt att åstadkomma
en enklare och snabbare handläggning av ansökningar om bostadslån.
För utredarens arbete gäller också direktiven (dir. 1984:5) till
samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens
inriktning.
Tidsplan
Utredaren bör före utgången av oktober månad 1989 redovisa sina förslag
till bostadsdepartementet.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för bostadsdepartementet
att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) - med uppdrag att utreda en förenklad handläggning av
ansökningar om bostadslån m. m. och
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar
att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Bostadsdepartementet)