Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1988:75 Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-22 Chefen för miljö- och energidepartementet, statsrådet Dahl, anför. Mitt förslag En särskild utredare tillkallas för att undersöka hur konkurrensförhållandena för den elintensiva industrin påverkas under kärnkraftsavvecklingen samt redovisa eventuella behov av åtgärder för att behålla rimliga internationella konkurrensvillkor för denna industri samtidigt som kärnkraftsavvecklingen genomförs. Utredaren bör även kartlägga behovet av särskilda insatser inom arbetsmarknads-, regional- eller industripolitiken i orter och regioner som är särskilt beroende av elintensiv industri. Riktlinjer för kärnkraftsavvecklingens inledning, m.m. Energipolitikens huvuduppgift inför 1990-talet är att skapa de förutsättningar som behövs för att omställningen av energisystemet skall kunna genomföras. Kärnkraftsavvecklingen har en central betydelse i omställningsprocessen. Kärnkraftsavvecklingen skall genomföras utan att landets elförsörjning äventyras och utan att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska mål riskeras. Denna målsättning gäller hela avvecklingsperioden. I juni 1988 beslutade riksdagen om ett handlingsprogram för kärnkraftsavvecklingens inledning (prop. 1987/88:90, NU 40, rskr. 375). Beslutet innebär bl.a. att en första reaktor skall tas ur drift år 1995 och en andra år 1996 -- en i Ringhalsverket och en i Barsebäcksverket. Regeringen kommer år 1990 att förelägga riksdagen förslag om vilka två reaktorer i dessa verk som skall tas ur drift åren 1995 och 1996. Ett program för elhushållning och en rad åtgärder för tillförselplanering skall i enlighet med riksdagens beslut genomföras. Vid behov skall ytterligare åtgärder vidtas för att till mitten av 1990-talet åstadkomma en nödvändig elhushållning och säkerställa kraftsystemets leveransförmåga. En första avstämning av vilka ytterligare åtgärder som kan behövas skall göras år 1990. I propositionen anförde jag att kärnkraftsavvecklingens inledande skede borde preciseras och att statsmakterna därför nu bör besluta att två reaktorer skall tas ur drift vid mitten av 1990-talet och därvid även ange vilka kärnkraftverk som berörs. Jag konstaterade också att energipolitiken måste ha en i huvudsak långsiktig inriktning men att det finns en betydande osäkerhet inom flera viktiga områden. Energipolitiken bör därför utformas så att tillräcklig handlingsfrihet och handlingsberedskap kan behållas. Riktlinjerna för den fortsatta kärnkraftsavvecklingen, efter det att de två första reaktorerna har tagits ur drift, bör preciseras senare. I propositionen konstaterades vidare bl.a. att kärnkraftsavvecklingen innebär att en del av eltillförseln måste ersättas med annan elproduktion. Behovet av ny elproduktionskapacitet kommer att medföra ökade samhällsekonomiska kostnader. Det är önskvärt att dessa ökade kostnader tillåts påverka prisnivån. Endast då ges ekonomisk stimulans till en ökad energihushållning. Den svenska elmarknaden karaktäriseras bl.a. av att någon statlig reglering av priset inte förekommer. I ett internationellt perspektiv anses den svenska elmarknaden fungera väl när det gäller att effektivt utnyttja de sammanlagda produktions- och distributionsresurserna. Det finns, som jag anförde i propositionen, inga skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt. Jag konstaterade att det inte finns något behov av att påverka prisbildningen genom direkta ingripanden från regeringen eller riksdagen. Till den elintensiva industrin räknas främst gruv-, järn- och stål och övrig metallindustri, massa- och pappersindustri samt kemisk basindustri. Dessa branscher sysselsätter för närvarande ca 100 000 personer i Sverige. Företagen är i stor omfattning lokaliserade till Bergslagen och norra Sverige. I dessa områden svarar de för upp emot 40 % av den totala industrisysselsättningen. Den elintensiva industrin har en mycket stor exportandel och dess exportvärde uppgår till ca en tredjedel av industrins totala nettoexportvärde. I propositionen anfördes att en mycket snabb ökning av den svenska elintensiva industrins elkostnader i förhållande till den internationella prisutvecklingen på el skulle komma att leda till en allvarlig försämring av dessa branschers konkurrensvillkor. Jag anmälde därför att en särskild arbetsgrupp skulle tillsättas med uppgift att till år 1990 redovisa förslag till åtgärder som syftar till att rimliga konkurrensvillkor för den elintensiva industrin kan bibehållas. Speciella regionalpolitiska åtgärder kan därutöver bli nödvändiga i särskilt utsatta orter och regioner. Näringsutskottet tillstyrkte i allt väsentligt regeringens förslag till riktlinjer för hur kärnkraftsavvecklingen bör inledas. Utskottet underströk att prishöjningar på el på sikt är ofrånkomliga när ny produktionskapacitet, med högre produktionskostnader, tas i drift. Den framtida elprisutvecklingen beror på flera faktorer, varav kärnkraftsavvecklingen är en. Enligt utskottet stiger elpriserna snabbare ju mer elförbrukningen ökar och ju snabbare kärnkraften avvecklas. Utskottet framhöll att en kraftig elhushållning är det bästa sättet att hålla tillbaka behovet av produktionsutbyggnad och därmed de kommande elprishöjningarna. Vidare är elprisutvecklingen beroende av de prissättningsmetoder som tillämpas. Utskottet framhöll att principerna för prissättning bör underordnas övriga övergripande samhällsmål. Detta gäller enligt utskottet även tillämpningen av det höjda avkastningskravet på Vattenfall. Utskottet anförde vidare som sin mening att det är viktigt att den omställning av energisystemet som nu förestår sker på samhällsekonomiskt rationella grunder. När det gäller prissättningen på el anförde utskottet att elpriserna skall möjliggöra ett effektivt utnyttjande av befintliga investeringar på såväl produktions- som användningssidan. De skall också ge förutsättningar för nya investeringar. I likhet med vad som anfördes i propositionen ansåg utskottet att det inte finns skäl för regering och riksdag att inför den förestående omställningen av energisystemet ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt. Direkta statliga regleringar av priset bör följaktligen undvikas som styrmedel i denna omställning. Principen om prissättning enligt långsiktig marginalkostnad bör enligt utskottet underordnas andra samhällsmål, exempelvis att den elintensiva industrins internationella konkurrenskraft skall bevaras. Utskottet anförde att det var väl medvetet om att en fortsatt strukturomvandling är att vänta inom industrin. I detta sammanhang borde dock, enligt utskottet, särskilt beaktas att den elintensiva industrin är väsentligt känsligare för förändringar i elpriset än övrig industri. Utskottet markerade betydelsen av att det inför den första kontrollstationen år 1990 redovisas förslag till åtgärder som syftar till att vidmakthålla rimliga arbetsvillkor för den elintensiva industrin. Utskottet betonade särskilt vikten av att regering och riksdag värnar om den elintensiva industrins långsiktiga överlevnadsmöjligheter, inte minst mot bakgrund av att denna industri har sin tyngdpunkt i Bergslagen och norra Sverige som kännetecknas av svåra sysselsättningsproblem. Den elintensiva industrins situation De kommande prishöjningarna på el kan komma att innebära påfrestningar för bl.a. den elintensiva industrin. Detta gäller särskilt om de reala elprishöjningarna blir avsevärt större i Sverige än i våra viktigaste konkurrentländer. Industrins strukturomvandling kan därmed öka i takt och ges en annan inriktning. Det är emellertid angeläget att svensk industris internationella konkurrenskraft bibehålls och att strukturomvandlingen sker i en samhällsekonomiskt acceptabel takt. Härvid bör även risken för regionala obalanser och andra problem uppmärksammas. Jag vill i detta sammanhang understryka att andra faktorer än elprisutvecklingen har betydelse för industrins konkurrenskraft. Även skatter och avgifter påverkar industrins energikostnader. Ny teknik och nya processer i tillverkningen kan leda till att elprishöjningar inte får fullt genomslag i företagens produktionskostnader. En viss övervältring av kostnaderna på råvarulevarantörer och andra leverantörer kommer troligen också att ske. Å andra sidan kan t.ex. effektivare miljöskyddsteknik ibland kräva mera el och medföra ökade svårigheter för industrin att göra betydande elbesparingar. Uppbyggnaden av den elintensiva industrin har i Sverige underlättats av tillgången till vattenkraft med låga produktionskostnader. Under de senaste åren har det skett stora förändringar i den enskilda kraftindustrins ägandeförhållanden. Många företag som bedriver en industriell verksamhet har dock fortfarande en kraftverksrörelse eller kraftproduktion i företaget eller i närstående företag. Regeringen har uppdragit åt statens energiverk att kartlägga ägandet av den privata kraftproduktion som bedrivs i Sverige. Energiverket skall redovisa sin kartläggning senast den 1 mars 1989. Energiskatternas utformning har betydelse för industrins konkurrenskraft. I Sverige beskattas energi enbart med differentierade punktskatter. Sverige skiljer sig i detta avseende från flertalet av våra huvudsakliga konkurrentländer -- bl.a. länderna inom EG -- där energi normalt beskattas med en kombination av mervärdeskatt och förhållandevis låga punktskatter. I avsikt att ge den svenska industrin jämförbara konkurrensvillkor ges redan i dag möjligheter att genom avdrag och nedsättning av energiskatten begränsa kostnaderna för främst energiintensiv produktion. Möjligheterna att inordna energiområdet under mervärdebeskattningen prövas för närvarande av kommittén (Fi 1987:06) för indirekta skatter. Av kommitténs direktiv (dir. 1987:30) framgår bl.a. att energibeskattningens karaktär av energipolitiskt styrmedel, liksom statsfinansiella skäl, talar för att någon form av styrande punktskatter torde få behållas även om energin omfattas av mervärdeskatt. Kommittén förväntas redovisa sina ställningstaganden beträffande utformningen av den framtida energibeskattningen under det första halvåret 1989. Utredningsuppdraget En särskild utredare bör tillkallas för att inför 1990 års energipolitiska beslut undersöka hur konkurrensförhållandena för den elintensiva industrin påverkas under kärnkraftsavvecklingen. Utredaren bör redovisa eventuella behov av åtgärder för att behålla rimliga internationella konkurrensvillkor för denna industri samtidigt som kärnkraftsavvecklingen genomförs. Utredaren bör även kartlägga behovet av särskilda insatser inom arbetsmarknads-, regional- eller industripolitiken i orter och regioner som är särskilt beroende av elintensiv industri. Utredaren bör biträdas av en arbetsgrupp med företrädare för bl.a. industrin och de fackliga organisationerna och berörda myndigheter. En viktig utgångspunkt för utredarens överväganden och förslag är de riktlinjer för kärnkraftsavvecklingens inledning som jag nu har redogjort för. En grundläggande uppgift för utredaren är att bedöma betydelsen av el- och energikostnaderna för den svenska elintensiva industrins internationella konkurrenskraft. Som grund för en sådan bedömning bör utredaren bilda sig en uppfattning om de faktiska elkostnaderna i de viktigaste konkurrentländerna och om utvecklingen av dessa kostnader. Utredaren bör undersöka och redovisa de system för prissättning av el som tillämpas i dessa länder. Utredaren bör även bedöma de anpassningsmöjligheter som företagen har vid ökade elpriser och därvid bl.a. uppmärksamma företagens möjligheter till en effektivare användning av el. Utredaren bör redovisa förslag till åtgärder som leder till rimliga konkurrensvillkor och värnar lånsiktiga överlevnadsmöjligheter för den elintensiva industrin. De förslag som läggs skall syfta till att underlätta en anpassning till de elprishöjningar som mot bakgrund av högre kostnader i elproduktionen är nödvändiga och önskvärda av samhällsekonomiska skäl. För utredaren bör vidare gälla att de föreslagna åtgärderna inte får innebära förändringar i de grundläggande funktionssätt med bl.a. prisbildning utan statlig reglering som kännetecknar den svenska elmarknaden. De åtgärder som föreslås bör vara så utformade att de ger incitament till en effektiv användning av el och energi. Åtgärderna får inte leda till att en industristruktur baserad på förhållandevis låga elpriser konserveras. Utredaren bör redovisa kostnaderna för de föreslagna åtgärderna samt hur dessa kan fördelas i samhället. Förslag får inte läggas som står i strid med Sveriges grundläggande frihandelslinje. Utredaren bör söka ange de regioner och orter som främst skulle påverkas av nedläggning av företag och arbetsställen där orsaken är försämrad lönsamhet till följd av elprishöjningar enbart i Sverige. Vidare bör utredaren kartlägga behovet av särskilda insatser inom arbetsmarknads-, regional- eller industripolitiken för att möta de problem som kan uppstå när det gäller bl.a. sysselsättningen i särskilt utsatta regioner och orter. Därvid bör utredaren överväga alternativa typer av åtgärder för att möta sådana problem. Utredaren bör dock ej lämna förslag till slutligt utformade arbetsmarknadsinsatser, då sådana är beroende av den aktuella arbetsmarknadssituationen. Utredaren bör utarbeta sina förslag med tyngdpunkten lagd på 1990-talet. Härvid bör utredaren ha ett perspektiv som omfattar perioden fram till år 2010. Utredaren bör beakta de överväganden som görs i bl.a. kommittén (Fi 1987:06) med uppdrag att utreda den indirekta beskattningen och utredningen (Fi 1985:06) med uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen. Vidare bör utredaren beakta vad som framkommer i statens energiverks kartläggning av den privata kraftproduktionen. Utredaren bör även ta del av statens energiverks rapporter (STEV 1987) Styrmedel att reglera särskilt elkrävande industriföretag samt (STEV 1988:7) Elpriser och svensk industri och göra de ytterligare överväganden som detta material ger anledning till. Utredaren bör beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredaren bör vidare beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1988:43) angående EG-aspekter i utredningsverksamheten. Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 mars 1990. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för miljö- och energidepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder så att rimliga internationella konkurrensvillkor kan bibehållas för den elintensiva industrin, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Miljö- och energidepartementet)