Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1988:73 Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-22 Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda behov av och former för ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. Bakgrund För jordbruksprisreglerade grödor finns ett skördeskadeskydd sedan år 1961. Redan då aktualiserades frågan om skyddet skulle utvidgas till att omfatta köksväxter och andra specialgrödor. Riksdagen beslutade dock att liksom tidigare borde ersättning för sådana grödor utgå genom att behovsprövade kontantbidrag betalades ut under anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m.m. (prop. 1961:94, JoU 22, rskr. 227). I samband med att riksdagen prövade frågan om ersättning på grund av naturolyckor slopades naturkatastrofanslaget (prop. 1983/84:6, BoU 6, rskr. 41). I beslutet angavs att frågan om ersättning för skador på grödor borde prövas sedan pågående arbete rörande skördeskadeskyddets utformning hade slutförts. De möjligheter till ersättning av statsmedel som dittills hade funnits vid skada på trädgårdsgrödor borde därför behållas tills vidare. Detta innebar enligt riksdagsbeslutet att riktlinjerna för det tidigare naturkatastrofanslaget borde tillämpas vid sådana skador. Medel får begäras särskilt av riksdagen eller tas från anslaget Oförutsedda utgifter. I riksdagsbeslutet lämnades även en definition av begreppet naturolycka som innebär att skördeskador till följd av ogynnsam väderlek inte inryms i detta begrepp. Arbetet rörande skördeskadeskyddets utformning för jordbruksgrödor har nu avslutats. Enligt riksdagens beslut år 1988 (prop. 1987/88:74, JoU 16, rskr. 130) har huvudmannaskapet för skyddet överförts till en av Lantbrukarnas riksförbund (LRF) särskilt inrättad stiftelse. Samtidigt har också ersättningsreglerna ändrats. En praxis för ersättning vid skada på trädgårdsgrödor har vuxit fram under lång tid. Ersättning har under vissa omständigheter beviljats för frostskador, utvintringsskador och regnskador. Bidragen är behovsprövade. Ersättning beviljas normalt av regeringen efter prövning i varje enskilt ärende. I vissa fall har regeringen anvisat ett visst belopp som fördelats av lantbruksstyrelsen efter vissa angivna regler. En nära anknytning till de tidigare nämnda ärendena har ersättningar enligt växtskyddslagen (1972:318). Enligt 1 § växtskyddskungörelsen (1972 :319) får bekämpning enligt växtskyddslagen ske i fråga om ett antal angivna skadegörare i form av virus, bakterier, svampar och skadedjur. I 8 § växtskyddslagen föreskrivs att ersättning av statsmedel kan utgå för kostnad eller förlust som föranleds av beslut enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser. Enligt en annan författning, nämligen förordningen (1977:945) om plantskoleväxters sundhet, sortäkthet och kvalitet får vedartade plantskoleväxter -- utom skogsplantor -- jordgubbsplantor eller månadssmultronplantor inte saluhållas eller försäljas yrkesmässigt, om inte växterna uppfyller de fordringar i fråga om sundhet och kvalitet som lantbruksstyrelsen föreskriver. I den förordningen finns det inte några ersättningsregler. De ärenden som har kommit in till regeringen har i första hand gällt ersättning för förluster till följd av föreskrivna bekämpningsåtgärder mot rödröta på jordgubbsplantor. Åtgärderna har föreskrivits med stöd av förordningen om plantskoleväxters sundhet, sortäkthet och kvalitet, vilken som nämnts inte innehåller några ersättningsregler. Även ärenden om förluster på trädgårdsgrödor till följd av miljöskador har kommit in till regeringen. Frågan om ersättning till följd av miljöskador torde komma att lösas genom den miljöskadeförsäkring som har aviserats i riksdagens beslut om miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373). Med undantag för vissa skador på växthus och växthusgrödor saknas tillfredsställande försäkringsmöjligheter för trädgårdsgrödor. Överväganden I samband med att naturkatastrofanslaget slopades beslutade riksdagen att de möjligheter att få ersättning av statsmedel som dittills funnits vid skada på trädgårdsgrödor borde behållas tills vidare. När arbetet rörande skördeskadeskyddets utformning för jordbruksgrödor hade slutförts borde ersättningsfrågan åter prövas. Skördeskadesystemets utformning för jordbruksprodukter har nu lösts och ansvaret för reglering av ersättningar överförts till LRF. Varje näring och produktionsgren bör bära sina produktionskostnader. Det gäller även den typ av kostnader som berörs här. Jag bedömer det mot denna bakgrund som angeläget att en översyn nu sker av ersättningsmöjligheterna vid förluster till följd av skördeskador på trädgårdsgrödor. Den nuvarande ordningen för prövning av ersättning i dessa fall är inte tillfredsställande. Det finns vidare nära beröringspunkter mellan trädgårdsgrödor och jordbruksgrödor. Fältmässigt odlade grödor behandlas olika vid skördeskador. I skördeskadeskyddet har fr.o.m. 1988 års skörd kokärter och bruna bönor tagits med medan t.ex. liknande frilandsodlade trädgårdsgrödor inte har något skydd. Detta kan hämma intresset för att övergå till att använda jordbruksmark för odling av alternativa grödor. En sådan produktionsanpassning är angelägen under de närmaste åren. De ersättningar som kan lämnas enligt växtskyddslagstiftningen har en anknytning till de s.k. naturkatastrofärendena. Som framgått av min redogörelse finns det inte några enhetliga ersättningsregler för skador som har sin grund i åtgärder för växtskyddet. Det finns t.ex. en risk att odlare inte anmäler angrepp av rödröta på jordgubbsplantor eftersom ersättningsmöjligheter saknas. Detta förhindrar en effektiv bekämpning av spridningen, ett hinder som det bör vara ett samhälleligt intresse att undanröja. Jag bedömer det därför som angeläget att se över även ersättningarna inom växtskyddet i samband med en skördeskadeöversyn. Uppdraget Med hänvisning till de skäl jag har åberopat tidigare föreslår jag att en särskild utredare nu tillkallas för att utreda behov av och former för ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. Utgångspunkten för översynen bör vara att både det finansiella och administrativa ansvaret för ett eventuellt skördeskadeskydd skall åvila näringen. Det är naturligt att utredaren i första hand överväger en ordning för ett skydd liknande det som nu gäller för jordbruksgrödor. Utredaren bör genom kontakt med försäkringsgivare även undersöka möjligheterna till en försäkringslösning. I anslutning härtill bör utredaren även pröva i vilken mån ersättningar enligt växtskyddslagstiftningen kan inrymmas inom ett eventuellt skördeskadeskydd. Härvid bör EG-aspekter i utredningsverksamheten beaktas i enlighet med direktiv (dir. 1988:43). Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer. För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Uppdraget skall redovisas före utgången av september 1989. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommitéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utreda behov av och former för ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)