Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Utredning om energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning, samverkan med annan energiforskning m.m., Dir. 1988:29
Departement: Miljö- och Energidepartementet
Beslut: 1988-05-11
Dir. 1988:29
Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-11
Statsrådet Peterson anför.
Mitt förslag
Som ett led i arbetet med att genomföra omställningen av energisystemet
bör en utredare tillkallas för att utreda och kartlägga de forsknings-
och utvecklingsinsatser som sker inom energiområdet och lämna förslag
till energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning,
samverkan med annan energiforskning m.m. efter den 30 juni 1990.
Bakgrund
Riksdagen beslutade år 1975 (prop. 1975:30 bil. 1, NU 30, rskr. 202) att
genomföra ett treårigt Huvudprogram Energiforskning.
Energiforskningsprogram har därefter beslutats av riksdagen år 1978
(prop. 1977/78:110, NU 68, rskr. 34), år 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 9,
NU 60, rskr. 381) samt år 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU 45, rskr.
407).
Ett femte program för energiforskning beslutades av riksdagen år 1987
(prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 33, rskr. 292) med en total ram om 1 050
milj. kr. för budgetåret 1987/88--1989/90. Som grund för beslutet låg
energiforskningsutredningens betänkande (EFU 87; SOU 1986:31).
Programmen och ansvariga myndigheter framgår av följande tablå.
Program Ansvarig myndighet
Program 1. Industrins energi- styrelsen för teknisk utveckling
användning (STU)
Program 2. Energianvändning för statens råd för byggnads-
bebyggelse forskning(BFR)
Program 3. Energitillförsel statens energiverk
Program 4. Energirelaterad naturvetenskapliga
grundforskning forskningsrådet (NFR), STU
Program 5. Allmänna energiforskningsnämnden (Efn)
energisystemstudier
För programmen betonas särskilt inriktningen mot att utveckla ny
miljövänlig energiteknik som kan underlätta omställningen av
energisystemet. Programmet Energitillförsel är inriktat mot forskning
och utveckling (FoU) rörande i första hand förbränningsteknik, ny
elproduktionsteknik och biobränslen. Inom programmet Energianvändning
för bebyggelse prioriteras FoU (innefattande experimentbyggande) rörande
effektiv elanvändning och nya metoder för övergång från el till andra
energibärare för uppvärmning. FoU inom tyngre energikrävande industri
som pappers- och massaindustri samt järn- och stålindustri prioriteras
inom ramen för programmet Industrins energianvändning.
Resurserna för programmen Energirelaterad grundforskning och Allmänna
energisystemstudier har ökat betydligt jämfört med föregående period.
Behovet av insatser för att långsiktigt stärka högskolans kompetens inom
sådana områden som har beröring med omställningen av energisystemet
betonas särskilt. Enligt propositionen är det vidare angeläget att den
samhällsvetenskapliga forskningen inom energiområdet kan ges ökade
resurser.
Delar av energiforskningsprogrammet har i enlighet med följande
sammanställning överförts och integrerats i de forskningsutförande
organens ordinarie verksamhet.
Område Ansvarigt organ
Energiteknik för transporter STU
Energirelaterad transport- transportforskningsberedningen
systemforskning (TFB)
Energirelaterad grundforskning Studsvik AB
m.m.
Bioenergi Sveriges Lantbruksuniversitet
(SLU)
Solmätningar Sveriges Meteorologiska och
Hydrologiska Institut (SMHI)
Integration avses som ett medel för att inom myndigheternas och de
forskningsutförande organens ansvarsområde långsiktigt trygga
kunskapsuppbyggnaden på för energiforskningen väsentliga områden.
I propositionen betonas vidare behovet av internationellt samarbete inom
energiforskningsområdet, bl.a. inom ramen för International Energy
Agencys (IEA:s) verksamhet.
Energiforskningen som ett led i arbetet med omställningen av
energisystemet
Riktlinjer för omställning av energisystemet
Riksdagen beslutade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 70, rskr. 410) att
den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige skall tas ur drift senast år
2010. Regeringen har i proposition 1987/88:90 om energipolitiken inför
1990-talet ytterligare preciserat riktlinjerna för
kärnkraftsavvecklingens inledande skede. Riksdagen kommer senare under
denna vår att ta ställning till regeringens förslag. Enligt
propositionen är det angeläget att begränsa behovet av ny
produktionskapacitet genom långtgående effektivisering av elanvändningen
och genom elersättning. På längre sikt finns det möjligheter att
åstadkomma en betydande minskning av framför allt den elförbrukning som
sker för uppvärmningsändamål. Enligt propositionen måste omställningen
av energisystemet genomföras på ett sådant sätt att negativa effekter
för hälsa och miljö undviks så långt som möjligt. Stränga miljökrav
måste ställas på nya el- och värmeproduktionsanläggningar och vid all
användning av energi. En första avstämning av programmet för
elhushållning och åtgärderna för tillförselplanering föreslås ske år
1990.
I propositionen föreslås en fond för utveckling av ny energiteknik och
ett program för effektivare användning och ersättning av el. Stödet
skall handläggas av statens energiverk som härvid bör utnyttja den
kompetens som finns hos BFR och STU. En samordning bör enligt
propositionen ske med sådan FoU som bedrivs inom ramen för
energiforskningsprogrammet. Det är härvid väsentligt att gränsdragningen
blir flexibel så att stödet i varje enskilt fall kan anpassas till
rådande omständigheter.
Annan FoU av betydelse för kärnkraftsavvecklingen
FoU på energiområdet av mer långsiktig karaktär bedrivs av
tillverkningsindustrin, privata och kommunala kraftföretag bl.a. inom
ramen för dess utvecklingsstiftelse VAST samt av statens
vattenfallsverk. Ett annat exempel på kraftföretagens mer långsiktiga
utvecklingsinsatser är det av kraftföretagen gemensamt ägda särskilda
vindkraftbolaget. Arbete med denna inriktning bedrivs även av bl.a.
försvarets forskningsanstalt, Studsvik AB och Stiftelsen för
Värmeteknisk Forskning. Även kommuner och landsting medverkar vid
utveckling och utprovning av ny energiteknik.
Svenska Kraftverksföreningen har tillsammans med sina medlemsföretag,
statens vattenfallsverk, kraftvärmeproducenterna och
energibranschföretagen bildat ett särskilt utvecklingsbolag -- Svensk
Energiutveckling AB (SEU) -- vars syfte är att utveckla dels metoder för
att effektivisera energi- och elanvändningen i industrin och kommunerna,
dels ny och miljövänlig teknik för elproduktion som skall ersätta
kärnkraften. Arbetet skall inriktas mot sådan teknik som bedöms vara
möjlig att demonstrera i full skala under 1990-talet. Bolaget har
påbörjat sin verksamhet under innevarande år.
Kompetensuppbyggnad inom högskolan
En betydande del av de resurser som fördelas genom
energiforskningsprogrammet syftar till att komplettera och stärka
kompetensen inom högskolan på områden som är väsentliga för
genomförandet av de energipolitiska riktlinjerna. Myndigheterna har
genom stöd till särskilda ramprogram eller forskargrupper och genom att
inrätta särskilda tidsbegränsade forskartjänster på mellannivå kunnat
medverka till att stärka högskolans resurser. Inom ramen för programmet
Energirelaterad grundforskning kan NFR inrätta särskilda tjänster inom
högskolan.
Riktlinjer för utredningens arbete
Eftersom gällande energiforskningsprogram löper ut den 30 juni 1990
föreslår jag att en utredare tillkallas för att lämna förslag till
energiforskningsprogrammets framtida omfattning, inriktning, samverkan
med annan energiforskning m.m. En grundläggande utgångspunkt för
utredarens arbete bör vara att energiforskningsprogrammet i första hand
inriktas mot grundforskning och långsiktigt tillämpad forskning.
Utveckling, demonstration och kommersialisering av ny energiteknik bör i
första hand vara ett ansvar för andra aktörer, exempelvis kraftföretagen
och berörd industri. Förslaget till kommande energiforskningsprogram bör
därför i ökad utsträckning inriktas på grundforskning och tillämpad
forskning. Utredaren bör dock belysa om det finns behov av insatser inom
energiforskningsprogrammet som kompletterar de program av
utvecklingskaraktär som föreslås i energipropositionen samt
kraftföretagens och industrins aktiviteter på dessa områden.
Genom riktlinjerna för energipolitiken skapas förutsättningar att mer
långsiktigt bedöma omfattningen och inriktningen av den framtida
energiforskningen. Utredaren bör mot denna bakgrund göra en samlad
bedömning av förutsättningarna för en anpassning och samordning mellan
de insatser som sker inom i första hand energiforskningsprogrammet, de
insatser av teknikutvecklingskaraktär m.m. som regeringen har föreslagit
i propositionen och den verksamhet som sker inom kraftföretagen och
näringslivet.
Utredaren bör bedöma behovet av förändrade prioriteringar inom
energiforskningsprogrammet mot bakgrund av skärpta miljökrav m.m. Det
gäller bl.a. den eventuella klimatpåverkan som kan bli följden av
eldning med fossila bränslen. Vidare bör risker för inomhusklimatet till
följd av intensifierade energihushållningsinsatser i byggnader
uppmärksammas.
Möjligheterna till internationellt samarbete på energiforskningsområdet
skall särskilt beaktas. Det gäller bl.a. att bedöma förutsättningarna
för ett framtida fördjupat samarbete inom energiområdet med de
Europeiska gemenskaperna (EG).
Energiforskningens framtida organisation m.m.
Energiforskningsprogrammet bedrivs dels inom Huvudprogram
energiforskning, dels integrerat i berörda myndigheter och organ. F.n.
tar riksdagen ställning till relativt detaljerade
energiforskningsprogram. Formerna för styrningen av medelstilldelningen
är relativt komplicerade. Utredaren bör därför lämna förslag till om
regering och riksdag fortsättningsvis på ett mer ändamålsenligt sätt kan
påverka energiforskningsprogrammets inriktning, medelstilldelning m.m.
Det gäller bl.a. om löpande och övergripande utvärderingar av
energiforskningen på ett mer systematiskt sätt än f.n. kan ge underlag
för statsmakternas och myndigheternas beslut om inriktning och
prioriteringar.
En central uppgift för den statligt finansierade energiforskningen är
att främja sådan kunskaps- och kompetensuppbyggnad som är av betydelse
från energipolitiska utgångspunkter som bedrivs inom högskolan eller
andra forskningsorgan. Utredaren bör kartlägga och komma med förslag
till åtgärder som långsiktigt kan bygga upp och vidmakthålla en sådan
kompetens. Utredaren bör närmare pröva formerna för hur resurser skall
överföras från energiforskningsprogrammet till högskolan m.m. på ett mer
samordnat sätt än f.n. Det bör härvid ingå i utredarens uppgift att
klarlägga hur ett stöd bör utformas som beaktar såväl högskolans krav på
långsiktighet och kontinuitet i medelstilldelningen som behovet av
styrning från energipolitiska utgångspunkter väsentliga problemområden
som över tiden kan påverkas av statsmakternas energipolitiska
ställningstaganden.
Utredaren bör vidare beakta de internationella erfarenheter som finns
rörande samspelet mellan statliga organ, industrin och högskolan på
energiforskningens område.
Utredaren bör vidare föreslå hur den energirelaterade forskningen vid
Studsvik AB som sammanhänger med omställningen av energisystemet kan
integreras i energiforskningsprogrammet så att företagets speciella
kompetens på bästa sätt kan tas tillvara.
Utredaren bör vara oförhindrad att lämna förslag som kan påverka
organisationen inom energiforskningsområdet samt medverka till att
stärka samverkan och samordningen mellan den statligt finansierade
energiforskningen och annan forskning, utveckling, demonstration och
kommersialisering som sker inom energiområdet.
För arbetet gäller vidare de direktiv som har utfärdats till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens
inriktning (dir. 1984:5). Där framhålls bl.a. att förslagen skall kunna
genomföras med oförändrade eller minskade resurser. Utredaren bör
redovisa förslag vid två alternativa resursnivåer innebärande, dels en
oförändrad nivå i enlighet med huvudförslaget, dels en minskning med
20 % jämfört med innevarande energiforskningsprogram. Arbetet bör
bedrivas skyndsamt och redovisas till regeringen, miljö- och
energidepartementet, senast den 3 juli 1989.
Utredaren bör i sitt arbete samråda med ansvariga myndigheter och
forskningsutförande organ samt med företrädare för högskolan,
kraftföretagen, tillverkningsindustrin samt andra som kan beröras av
utredningsarbetet. Om utredaren överväger förslag som kan påverka
personalsituationen vid någon av de berörda myndigheterna bör utredaren
under arbetets gång informera berörda fackliga huvudorganisationer och
ge dem möjlighet att framföra synpunkter.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för miljö- och energidepartementet
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med uppdrag att utreda energiforskningens framtida
inriktning, samverkan med annan forskning m.m. efter den 30 juni 1990,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar
att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns utredningsanslag.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Miljö- och energidepartementet)