Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1988:1 Beslut vid regeringssammanträde 1988-01-28. Statsrådet Gradin anför efter samråd med chefen för industridepartementet och statsrådet Hjelm-Wallén. Mitt förslag En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att göra en översyn av de statliga system som finns för exportkreditgaranti-, exportkredit- och u-kreditgivning. Därvid skall utredaren bl.a. uppmärksamma om förändringar i vår omvärld motiverar förändringar i de statliga systemen och i myndighetsstrukturen. Bakgrund Exportens allmänna utveckling har varit gynnsam under en följd av år. Bidragande faktorer har bl.a. varit förbättrad konkurrenskraft i kombination med oljeprisfall, gynnsamma växelkursförändringar och en uppåtgående världshandel. Samtidigt har den internationella konkurrensen hårdnat. Tillväxten i industriländerna har avtagit. Den senaste tidens dramatiska utveckling av börskurser m.m. har ökat risken för en försvagad ekonomisk utveckling. Den kraftigt ökade skuldbördan hos många länder har lett till en vikande projektmarknad med kraftigt ökad internationell konkurrens på särskilt detta område. Den försämrade kreditvärdigheten i många länder har också lett till att riskerna med export, framför allt till u-länder, har ökat. Den positiva svenska handelsbalansen under senare tid sammanhänger i första hand med en gynnsam utveckling av ''oljenotan'' och exporten inom ett begränsat antal produktområden, såsom papper/massa och bilar. Samtidigt har emellertid relativpriserna på svenska exportvaror stigit, vilket har bidragit till förluster av marknadsandelar för svensk industri på en rad viktiga marknader. Det är ett angeläget samhällsekonomiskt mål att bibehålla och helst förstärka vår internationella konkurrensförmåga. Såväl sysselsättningen som den ekonomiska och sociala välfärden är beroende av en fortsatt väl hävdad ställning för den svenska exportindustrin. En mycket viktig konkurrensfaktor är självfallet arbetskraftskostnaderna per producerad enhet. Dessa har i nationell valuta fortsatt att utvecklas ogynnsamt, vilket dock kompenserats på en rad för oss viktiga marknader av valutakursförändringar som gjort att detta inte fullt ut fått det negativa genomslag som annars skulle ha blivit fallet. Att inteckna fortsatta sådana, för vår konkurrenskraft gynnsamma, valutakursförändringar är emellertid en oförsvarlig politik. Vi måste som en allmän utgångspunkt för vårt fortsatta ekonomisk-politiska agerande ha en stark återhållsamhet med våra egna lönekostnadsökningar. En annan viktig konkurrensfaktor i vid mening är de svenska företagens kapitalkostnader. För närvarande ligger den reala räntenivån i Sverige över flera konkurrentländers, vilket gör produktionskostnaderna i Sverige via t.ex. lagerhållningskostnader högre än på andra håll. Den höga räntenivån fördyrar även investeringarna och försvagar därmed möjligheterna till viktiga produktivitetsökningar. Många länder i vår omvärld utnyttjar olika typer av subventioner, bl. a. på exportfinansieringsområdet. Från svensk sida kan det naturligtvis aldrig bli tal om att kompensera en i övrigt svag konkurrenskraft med stöd på detta område. Garantigivningen måste alltid vara en avvägning mellan uppgiften att ge ett rimligt stöd till exporten, i huvudsak jämförligt med det som det stora flertalet utländska konkurrenter erhåller, och målet att få verksamheten att gå ihop på sikt. För u-krediterna gäller särskilda mål. Utredningsuppdraget Det är mot denna bakgrund angeläget att analysera de statliga insatserna på exportfinansieringsområdet och överväga huruvida förändringar bör genomföras av nu rådande ordning på detta område. Sådana förändringar kan vara motiverade dels mot bakgrund av behovet av att effektivisera de nuvarande resurserna på detta område, dels på grund av förändringar i vår omvärld. Mot bakgrund av de engagemang som staten ikläder sig på området i form av garantiåtaganden och vissa subventioner i statsstödda exportkrediter, vilka dock krymper snabbt, samt bistånd i u-krediter, bör en samhällsekonomisk analys av de existerande systemens effekter genomföras som en allmän bakgrund för de slutliga övervägandena. Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av exportkrediterna och exportkreditsystemen. Översynen bör utgå från en samhällsekonomisk syn på systemets effekter samt från de förändringar som äger rum i vår omvärld och som påverkar företagens efterfrågan på och behov av de olika typer av garanti- och kreditformer som exportkreditnämnden (EKN), AB Svensk Exportkredt (SEK) resp. beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) kan erbjuda. Utredaren bör studera möjligheterna att inom ramen för målen för resp. verksamhet åstadkomma effektiviseringar och förbättrad samverkan systemen emellan. Härvid skall beaktas att u-krediterna är ett biståndspolitiskt instrument. 1. När det gäller samhällsekonomisk analys, kan man konstatera att det redan gjorts några studier på området, men att dessa varit tämligen allmänna. En genomgång bör nu göras av dessa med syfte att utveckla dem och mer specifikt söka kartlägga de samhällsekonomiska effekterna av det existerande svenska systemet för exportkreditgivning. Detta arbete bör påbörjas snarast. Resultatet av det arbetet bör läggas till grund för utredningen i övrigt. 2. När det gäller att beskriva och analysera pågående omvärldsförändringar bör utredningen särskilt beakta följande aspekter: -- skuldproblemen i många u-länder har minskat efterfrågan på kapitalvaror -- den svenska exporten till i-länder, för vilken medel- och långfristig exportfinansiering inte efterfrågas i nämnvärd utsträckning, har ökat -- förändringarna av internationella regler med bl.a. höjning av förmånlighetsgraden i blandade krediter -- utvecklingen av den privata försäkringsmarknaden -- den internationella konkurrensen med garanti- och kreditvillkor och risktagande -- den internationella synen på offentliga subventionssystem. 3. Näringslivets efterfrågan på statliga exportkrediter, inkl. u-krediter bör beskrivas och analyseras, varvid bl.a. följande punkter bör beaktas: -- ett fåtal företag utnyttjar huvuddelen av exportstödet -- allt färre företag står för huvuddelen av den svenska kapitalvaruexporten -- företagens, i synnerhet produktionens, internationalisering -- sysselsättningseffekterna -- de regionala effekterna -- utvecklingen av storföretagens finansfunktioner. 4. När det gäller de olika systemen för exportkreditgivning inkl. u-kreditgivning, bör en beskrivning och analys av verksamheten inom de olika systemen göras. För den exportkreditgarantigivning som bedrivs av EKN bör bl.a. följande belysas: -- utvecklingen av garantigivningen under den senaste 10-årsperioden (utfästelser och förbindelser fördelat på olika garantityper, marknader/marknadsförändringar) -- inkomsterna/utgifterna och förlusterna i verksamheten -- utvecklingen av garantiformerna -- de åtgärder som vidtagits i syfte förbättra resultatet. Beträffande exportkreditgivning inom SEK bör bl.a. följande belysas: -- utvecklingen av det statsstödda exportkreditsystemet sedan år 1978 -- kostnaderna för utlåningen i statssektorn -- de åtgärder som vidtagits i syfte att begränsa kostnaderna. När det gäller den u-kreditgivning som bedrivs av BITS bör bl.a. följande belysas: -- utvecklingen av u-kreditgivningen sedan systemet infördes -- u-kreditgivningens inriktning -- aktuella förändringar (t.ex. införande av kombinations-krediter). 5. Utredningen bör kartlägga möjligheterna att erbjuda ett bättre stöd för företagens exportansträngningar samt de restriktioner och problem av olika slag som sådana utvecklingssträvanden kan möta. Utredningen bör i anslutning till detta även kartlägga hur de olika systemen fungerar och hur de uppfyller målen. Utredningen bör även se på möjligheterna till närmare samarbete mellan berörda organ i Sverige och deras motsvarigheter i andra länder, i första hand i Norden. Det är naturligt att utredningen i detta sammanhang även belyser frågan om samverkan mellan EKN, SEK och BITS i syfte att uppnå ett så effektivt utnyttjande av resurserna som möjligt samt föreslå eventuella förändringar. Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningens inriktning. Utredningen bör vara slutförd före den 1 september 1988. Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utrikeshandel m.m. att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att se över statens stöd till företagens export i form av exportkreditgarantier och exportkrediter samt av exportfrämjande effekter av u-krediter, att besluta om sekreterare, sakkunniga, experter och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns anslag A 10. Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Utrikesdepartementet)