Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1987:56 Beslut vid regeringssammanträde 1987-12-10. Statsrådet Hjelm-Wallén anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över den statligt finansierade informationen om u-länder och utvecklingssamarbete. Bakgrund Information kring u-länder och utvecklingsbistånd är angelägen för att skapa förståelse och stöd för Sveriges internationella solidaritetspolitik. En fortlöpande statligt finansierad upplysningsverksamhet om u-länderna har förekommit sedan början av 1950-talet. Hela organisations-Sverige engagerade sig i dessa frågor inom ramen för centralkommittén för tekniskt bistånd till mindre utvecklade länder (CK) som var det första särskilda organet för biståndsfrågor. När nämnden för internationellt bistånd (NIB) bildades år 1962 gavs informationsverksamheten stor vikt. När sedan styrelsen för internationell utveckling (SIDA) år 1965 ersatte NIB gavs verket ett brett informationsuppdrag, att informera om u-länder och svenskt utvecklingsbistånd. Målen för informationsverksamheten har under åren omformulerats vid några tillfällen. I samband med riksdagens behandling 1978 av regeringens proposition (1978/79:113) med anledning av den biståndspolitiska utredningens betänkande (SOU 1977:73) lade riksdagen fast följande mål för informationsverksamheten. "Målet för informationsverksamheten är att utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas." Denna målformulering gäller än i dag. Regeringen har dock under 1980-talet alltmer kommit att betona vikten av att det ges information om resultaten i det statligt finansierade biståndet. Detta synsätt har också återspeglats i SIDA:s egna riktlinjer för verkets informationsverksamhet. Folkrörelsernas engagemang i u-ländernas problem och Sveriges möjligheter att bistå kom mycket tidigt till uttryck också i informationen om u-länder och biståndssamarbete. Den tidigaste kunskapen om förhållandena i u-länderna hade t.ex. de olika kyrkorna genom den missionsverksamhet som bedrivits sedan senare hälften av 1800-talet. I början av 1970-talet utarbetade SIDA på statsmakternas uppdrag en fyraårsplan för den statliga informationsverksamheten på biståndsområdet. Genom planen och statsmakternas behandling av denna kom folkrörelserna att få en huvudroll i informationen om u-länder och bistånd. Studieförbund och löntagarorganisationer gavs en särskild, central ställning i detta arbete. Genom generella informationsbidrag skulle förbunden nå ett stort antal organisationer knutna till dessa. Organisationer som inte var studieförbund eller tillhörde fackföreningsrörelsen skulle kunna få bidrag efter ansökan. Ursprungligen utgick de generella informationsbidragen till tio organisationer. I samband med riksdagsbehandlingen av biståndspolitiska utredningen år 1978, och även vid senare riksdagsbehandlingar, har nya organisationer tillförts gruppen som erhåller generella bidrag. Folkrörelserna medverkar i informationsarbetet också genom sin representation i beredningen för u-landsinformation. Beredningen var ursprungligen ett rådgivande organ till regeringen men ombildades år 1978 till att bli ett rådgivande organ till SIDA. Såväl SIDA:s som folkrörelsernas informationsverksamhet har kommit att behandla både u-ländernas situation och svenska biståndsinsatser i u-länderna. När det gäller information om biståndet har en koncentration skett kring organisationernas och SIDA:s egna verksamheter. Övriga biståndsmyndigheters verksamhet och det svenska multilaterala biståndet har också uppmärksammats men endast i mindre omfattning. För närvarande är det sammanlagt 24 organisationer som får generella bidrag. Tillsammans delar de på 16 milj.kr. av de 18,0 milj.kr. som budgetåret 1987/88 totalt går till folkrörelsernas informationsverksamhet. Resterande 2 milj.kr. fördelas efter ansökan på ett hundratal organisationer. Budgeten för SIDA:s egen informationsverksamhet uppgår budgetåret 1987/88 till 9,2 milj.kr. Utrymmet för nya mottagare är begränsat. I samband med behandlingen av två motioner under riksmötet 1986/87 konstaterade riksdagen att det var svårt att inom ramen för anslaget utöka kretsen av fasta bidragsmottagare ytterligare och därmed minska utrymmet för projektstöd. Eftersom det var många år sedan systemet med generella bidrag etablerades och dessa bidrag tog så stor del av utrymmet för enskilda organisationers informationsverksamhet fanns det enligt utskottets mening skäl att se över systemet i dess helhet (UU 1986/87:10). Utredningsuppdraget Jag anser mot denna bakgrund att en översyn bör genomföras av den statligt finansierade informationen på biståndsområdet och att en särskild utredare bör tillkallas. Utredaren bör beskriva mål och riktlinjer för information på biståndsområdet inom statliga biståndsmyndigheter och andra organisationer och deras återspegling i praktisk verksamhet. Utredaren bör analysera om nu varande mål för informationsverksamheten är ändamålsenliga eller om det finns behov av förändringar. Vidare bör det utredas om biståndsmyndigheterna och folkrörelserna bör ha delvis åtskilda roller i informationsarbetet och var för sig lägga särskild vikt vid någon av de två huvuduppgifterna inom informationsuppdraget, verksamheten att informera om u-länderna eller det svenska biståndet. En beskrivning bör göras av hittillsvarande och nuvarande informationsverksamhet, såväl SIDA:s egen som annan statligt finansierad informationsverksamhet på biståndsområdet. I enlighet med riksdagens uttalande bör systemet med generella informationsbidrag analyseras grundligt. Utredaren bör bl.a. lämna förslag om vilka organisationer som är lämpliga som mottagare av generella informationsbidrag samt andra förändringar som kan bli följden av kartläggningen. Utredaren skall även analysera hur ansvaret för informationen om det multilaterala utvecklingssamarbetet och biståndet genom andra biståndsmyndigheter än SIDA lämpligen skall fördelas. Förslag bör ges om organisatoriska lösningar för denna verksamhet. Utredaren bör även belysa de arbetsuppgifter och den roll som beredningen för u-landsinformation har i dag och samtidigt lämna förslag om eventuella förändringar, bl.a. i ljuset av att regeringen år 1986 inrättade ett särskilt folkrörelseråd för biståndsfrågor. Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredaren skall ha kontakt med utredningen om ett ökat ansvar för folkrörelser, föreningar och kooperativ (dir. 1986:17) som skall se över statsbidragen till folkrörelserna i syfte att minska antalet bidragsformer samt föreslå förenklingar och åtgärder för en bättre samordning av den totala bidragsgivningen. Översynen bör vara slutförd före utgången av april månad 1988. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om internationellt utvecklingssamarbete att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1987:119) -- med uppdrag att se över den statligt finansierade informationen om u-länder och bistånd att besluta om sekreterare, sakkunniga och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns reservationsanslag C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m.m. delposten F. Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Utrikesdepartementet)