Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir 1987:31 Beslut vid regeringssammanträde 1987-06-18. Chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utarbeta förslag till organisation m.m. för kustbevakningen. Bakgrund I prop. 1986/87:95 (bilaga 6) om totalförsvarets fortsatta utveckling har regeringen lagt fram ett förslag till ny organisation för kustbevakningen. Förslaget innebär att kustbevakningen organisatoriskt skall avskiljas från tullverket och bilda en egen civil myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och inom den militära utgiftsramen. Förslaget har antagits av riksdagen (FöU 1986/87:11, rskr 1986/87:310). I propositionen angavs att en organisationskommitté borde tillkallas för att lämna förslag rörande den nya myndighetens organisation m.m. samt utarbeta en plan för genomförande av förslaget. Denna kommitté bör nu tillkallas. Uppdraget Kommittén bör med utgångspunkt i övervägandena i propositionen och de synpunkter riksdagen givit regeringen till känna lämna förslag rörande den nya myndighetens organisation, ledning, lokalisering och instruktion samt hur och i vilken takt de i propositionen beskrivna rationaliseringseffekterna skall uppnås. Kommittén bör lämna förslag om hur den nya myndigheten skall anpassas till försvarets planerings- och ekonomisystem. Kommittén bör redovisa vilka resurser som i samband med bildandet av den nya myndigheten skall överföras till den militära utgiftsramen. Vidare bör kommittén utarbeta förslag till erforderliga ändringar i lagar och övriga författningar. Kommittén bör fortlöpande lämna förslag till de ställningstaganden som krävs av regeringen för att myndigheten skall kunna inrättas den 1 juli 1988. Jag övergår nu till att närmare beskriva de riktlinjer som bör gälla för kommitténs arbete. Arbetsuppgifter för den nya myndigheten Kustbevakningen ansvarar i dag för den reguljära civila övervakningen längs kusten, inom sjöterritoriet och i den svenska fiskezonen. Kustbevakningen verkar inom en rad arbetssektorer såsom havsfiskeövervakning, sjötrafikövervakning, allmän gränsövervakning och tullbevakning. I vad avser räddningstjänst har kustbevakningen ansvar för insatser när olja eller andra skadliga ämnen kommit ut till sjöss med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren. Kustbevakningen biträder även marinen och sjöfartsverket med kontroll- och övervakningsuppgifter inom deras resp. ansvarsområden samt ingår som en resurs i den sjöräddningstjänst som sjöfartsverket ansvarar för. För att lösa nuvarande arbetsuppgifter har kustbevakningspersonalen vissa tull- och polisbefogenheter. Kustbevakningens arbetsuppgifter -- som jag nu översiktligt har angivit -- skall kvarstå även efter omorganisationen. I detta sammanhang bör kommittén belysa hur den nya myndighetens tullbevakningsuppgifter skall lösas i samverkan med tullverket och vilka särskilda samordningsbehov som därvid behöver tillgodoses. Med utgångspunkt i de nuvarande arbetsuppgifterna för kustbevakningen bör kommittén analysera och bedöma hur en minskad sektorisering kan genomföras inom sjöövervakningen d.v.s. vilka ytterligare funktioner och uppgifter inom den totala sjöövervakningen som till totalt lägre kostnader kan handhas eller utföras av den nya myndigheten. Jag övergår därmed till att översiktligt ange vilka överväganden som kan bli aktuella att göra. I riksdagens beslut (prop 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr 58) om räddningstjänstlag m.m. behandlades frågan om fördelningen av ansvaret inom sjöräddningstjänsten. Kommittén bör redovisa på vilket sätt och i vilken utsträckning den nya myndigheten kan medverka eller utnyttjas i en mera integrerad och samordnad sjöräddningstjänst och behandla frågan om ansvarsfördelning i detta avseende. Kommittén bör också i kontakt med utredningen om översyn av miljövårdsorganisationen (dir 1986:25) överväga kustbevakningens ansvar när det gäller insatser i fråga om t.ex. tillsyn och kontroll av sjötransporter med farligt gods. För olje- och kemikaliebekämpning till sjöss har bl.a. inom kustbevakningen under åren byggts upp en beredskap omfattande bl.a. särskilda s.k. miljöskyddsfartyg. Dessa representerar avsevärda kapitalinvesteringar och utgör en ovärderlig tillgång i räddningstjänsten. Fartygen är också utmärkta arbetsplattformar för andra ändamål. Ett merutnyttjande för uppgifter som utan större svårighet kan avbrytas för räddningsinsatser bör eftersträvas vilket samtidigt kan medföra att fartygens räddningstjänstberedskap höjs. Kommittén bör därför undersöka möjligheterna till ett ökat utnyttjande och lämna översiktliga förslag till hur miljöskyddsfartygen kan utnyttjas även för andra myndigheters behov. Ökad samverkan och samordning Den nuvarande sektorindelade organisationen inom sjöövervakningen har lett till en rad dubbleringar både materiellt och personellt. En ökad samordning mellan marinen och kustbevakningen, men även i förhållande till andra myndigheter, kan förväntas leda till såväl rationaliserings- som effektivitetsvinster inom områdena ledningsystem, samband, informations- och kommunikationssystem, administrationssystem, utbildning, materielanskaffning, anskaffning av byggnader, förrådshållning samt underhåll. Organisationskommittén bör lämna förslag till effektivitetshöjande åtgärder inom de områden som här har nämnts. Förslagen bör kunna leda till en ökad samordning och integration med verksamheter av liknande karaktär som kustbevakningen. Särskilt bör kommittén här uppmärksamma de krav och behov som en samverkan och samordning inom hela sjöövervakningen kan ställa på ledning, integrerade sambands- och kommunikationssystem, datorbaserad informationsöverföring etc. I detta sammanhang bör även undersökas tullverkets behov av att kunna repliera på dessa system. Vidare ankommer det på kommittén -- i enlighet med justitieutskottets yttrande (JuU 1986/87:3) till försvarsutskottet med anledning av regeringens proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling -- att lämna förslag vad avser ansvarsfördelnings- och samarbetsfrågor i förhållandet mellan kustbevakningen och sjöpolisen. Organisatoriska förändringar I nuläget leds kustbevakningens verksamhet på den centrala nivån -- under generaltulldirektören -- av chefen för kustbevakningen som även är chef för generaltullstyrelsens kustbevakningsbyrå. Kustbevakningsbyrån är indelad i en operativ sektion och två tekniska sektioner. De två sistnämnda sektionerna svarar även för övriga tullverkets behov av teknisk kompetens. Behovet av övriga stödfunktioner tillgodoses av ekonomi-, personal och kanslibyråerna inom generaltullstyrelsen. För tullverkets verksamhet på regional nivå är landet indelat i sju tullregioner. För ledningen av varje region svarar en tulldirektör med biträde av en tulldirektion. För kustbevakningsverksamheten är landet indelat i fyra kustdistrikt. För ledningen av varje kustdistrikt svarar en kustdistriktschef med biträde av ett kustbevakningskontor. Kustdistriktcheferna och kustbevakningskontoren är organisatoriskt integrerade i de fyra större tulldirektionerna. Kustbevakningskontoren är indelade i en operativ och en teknisk sektion. Behovet av övriga stödfunktioner tillgodoses av de administrationskontor som ingår i respektive tulldirektion. För den regionala ledningen av kustdistriktens verksamhet finns för varje kustdistrikt uppbyggt ett lednings- och sambandssystem baserat på ledningscentraler, sambandscentraler och ett kusttäckande radionät. I viss omfattning tillgodoses kustbevakningens och övriga tullverkets sambandsbehov genom gemensamma sambandscentraler. Varje kustdistrikt är i dag indelat i kustbevakningsområden. Totalt finns femton sådana områden. Inom varje område finns två -- fyra kustposteringar. Därutöver finns tio regionkustposteringar och tre flygkustposteringar. I framtiden skall kustbevakningen vara en självständig myndighet direkt under regeringen med ett eget operativt ansvar för sin verksamhet. Organisatoriskt skall kustbevakningen vara en egen, fristående civil myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Myndigheten skall inte ingå i försvarsmakten i fred. Myndigheten skall upprätta egen anslagsframställning och den totala verksamheten finansieras med anslag inom den militära utgiftsramen i likhet med t.ex. försvarets forskningsanstalt. De förslag som organisationskommittén lägger vad gäller den nya myndighetens ansvar och arbetsuppgifter samt samverkan och samordning inom t.ex. funktionerna, ledningssystem och samband bestämmer den organisatoriska uppbyggnaden och lokaliseringen av olika nivåer inom den nya myndigheten. Vägledande för organisationsuppbyggnaden bör också vara starka, operativa ledningsfunktioner och främjande av obyråkratiska arbetsformer. Mot bakgrund av den operativa verksamheten bör den nya myndighetens behov av egna stödfunktioner inom områdena teknik, personal- och ekonomiadministration samt sjörättslig sakkunskap beräknas i förhållande till de resurser som finns för detta inom andra myndigheter. Försvarets materielverk förutsätts medverka vid utveckling och anskaffning av materiel för den nya myndigheten på motsvarande sätt som för försvarsmakten. Beträffande lokalförsörjningen bör kommittén samråda med utredningen om genomförande av samordnad statlig lokalförsörjning (Fi 1987:24). Mot denna bakgrund bör organisationskommittén belysa och lämna konkreta förslag till hur kustbevakningen som egen civil myndighet skall byggas upp. Vissa primära frågeställningar bör därvid studeras och övervägas såsom -- avvägningen av ansvarsfördelning m.m. mellan central, regional och lokal nivå, -- den centrala och regionala organisationen -- lokalisering -- de praktiska möjligheterna till samordning och samlokalisering med andra myndigheter på central, regional och lokal nivå Kommittén bör vidare lämna förslag och anvisningar till hur den nya myndigheten skall medverka i försvarets perspektiv- och programplanering. I fråga om utbildning bör övervägas hur denna i olika delar kan samordnas mellan myndigheterna inom sjöövervakningen. Kommittén bör med särskild uppmärksamhet analysera och beskriva hur relationerna till försvarsmakten skall utformas så att kustbevakningens särskilda karaktär, identitet och civila profil bibehålls. Däremot skall kustbevakningen, som hittills, ingå i marinens krigsorganisation. Särskilt bör därvid belysas på vilka områden som risker finns för att kustbevakningens civila status i folkrättslig mening kan komma att ifrågasättas under fredsförhållanden. Anslagsfrågorna Det bör ankomma på kommittén att ta fram underlag och redovisa förslag vad gäller de ekonomiska, personella och andra resurser som skall föras över från tullverkets anslag under sjunde huvudtiteln till nya anslag under fjärde huvudtiteln. Därvid bör beaktas dels kustbevakningens särkostnader under tullverkets förvaltningskostnadsanslag (anslag D 4 under sjunde huvudtiteln), dels motsvarande kostnader under driftskostnadsanslaget (anslag D 5 under sjunde huvudtiteln), dels ingående reservationer som belöper sig på kustbevakningen under anskaffningsanslaget (anslag D 6 under sjunde huvudtiteln) och dels för de projekt som utförs för kustbevakningens räkning under reservationsanslaget vissa byggnadsarbeten vid tullverket (anslag D 1 under sjunde huvudtiteln). Mot bakgrund av denna redovisning bör kommittén lämna förslag till kustbevakningens anslag under den militära utgiftsramen. En av utgångspunkterna för bedömningen får bli generaltullstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1988/89. En analys bör också göras vad avser rationaliseringseffekter som uppkommer inom tullverket till följd av kommitténs förslag. Förslag i anslagsfrågor bör lämnas till regeringen senast den 9 oktober 1987. Rationaliseringseffekter och besparingar Kommittén bör belysa och redovisa storleken på de besparingar och effektivitetsvinster som förslagen till ökad integration och samordning inom sjöövervakningen kan leda till samt i vilken takt dessa kan realiseras. Instruktion och författningsändringar Organisationskommittén bör lämna förslag till instruktion för den nya myndigheten. Kommittén bör också redovisa de författningsändringar som i övrigt blir nödvändiga att genomföra med anledning av de förslag som lämnas. Tidsplan Utredningsarbetet bör bedrivas så att den nya myndigheten kan börja sin verksamhet den 1 juli 1988. Kommittén bör fortlöpande under arbetets gång lämna förslag till de ställningstaganden som krävs av regeringen för att myndigheten skall kunna inrättas den 1 juli 1988. Förslag bör också lämnas vad gäller de åtgärder som i aktuella fall blir nödvändiga att överlämna till myndigheten att själv genomföra i efterhand. Kommittén bör när arbetet påbörjas och vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med högst tre ledamöter med uppdrag att utarbeta förslag till organisation m.m. för kustbevakningen att utse en av ledamöterna att vara ordförande att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Finansdepartementet)