Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Tilläggsdirektiv till radiolagsutredningen, Dir. 1987:22
Departement: Utbildningsdepartementet
Beslut: 1987-04-23
Dir 1987:22
Beslut vid regeringssammanträde 1987-04-23
Statsrådet Göransson anför
Mitt förslag
Radiolagsutredningen (U 1985:05) bör få i uppdrag att redovisa sina
överväganden om regler för vidaresändning av satellitprogram i kabelnät
i sådan tid att eventuellt ändrade regler kan träda i kraft senast den 1
juli 1988. Utredningens övriga förslag bör läggas fram senast den 30
juni 1988.
Utredningens nuvarande uppdrag
Genom beslut den 15 maj 1985 bemyndigade regeringen det statsråd som har
till uppgift att föredra ärenden om rundradioverksamhet att tillkalla en
särskild utredare för att se över den radiorättsliga lagstiftningen.
Utredningen arbetar under namnet radiolagsutredningen.
Enligt de ursprungliga direktiven (dir. 1985:21) har utredningen med
förtur behandlat vissa frågor om gränsdragningen mellan
tillståndspliktiga och icke tillståndspliktiga trådsändningar. I oktober
1985 publicerades delbetänkandet (Ds U 1985:12) Kabelsändningarna och
videocensuren. Förslagen i betänkandet har lett till lagstiftning (prop.
1985/86:109, KU 1986/87:6, rskr. 37).
Regeringen har vidare genom beslut den 6 februari 1986 givit utredningen
i uppdrag att föreslå de författningsändringar som behövs med hänsyn
till den planerade försöksverksamheten med radio- och TV-samarbete i
Norden via Tele-X-satelliten. Med anledning av tilläggsuppdraget lämnade
utredningen i februari 1987 fram delbetänkandet (Ds U 1987:2)
Försöksverksamhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor. Detta
betänkande remissbehandlas för närvarande.
Enligt de ur sprungliga direktiven återstår följande särskilda
problemområden att behandla, nämligen vidaresändning av satellitprogram
i kabelnät, långdistansöverföring av rundradioprogram, sändningar till
satelliter, motverkande av radiostörningar, sanktioner vid överträdelser
av radiorättsliga regler, textkommunikation till allmänheten samt
sändningar på teckenspråk till döva.
Innan jag går in på utvecklingen inom satellitområdet vill jag uppehålla
mig något vid nuvarande regler för vidaresändning.
Regler för vidaresändning av satellitprogram
Enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar (omtryckt 1985:1056,
ändrad 1986:1216) krävs tillstånd för satellitsändning i kabelnät som
når fler än 100 bostäder. Med satellitsändning menas vidaresändning av
programkanaler från satelliter i fast trafik. Tillstånd krävs inte för
vidaresändning av rundradiosändningar.
Principen om fri vidaresändningsrätt för rundradiosändningar gäller
också sändningar från direktsändande satelliter. Denna fråga
diskuterades i massmediekommitténs betänkande (SOU 1984:65) Via satellit
och kabel. Kommittén betonade (s. 278) att dagens förhållningssätt till
sådana sändningar grundas på antagandet att det kommer att bli fråga om
sändningar inom ramen för nationell rundradioverksamhet eller verksamhet
som styrs av regler och principer för sådan verksamhet. Om sändningarna
i stället skulle komma från helt fristående kommersiella företag kunde
det i vissa lägen enligt kommittén finnas skäl att ompröva principen om
fri vidaresändning i kabelnät av program från direktsändande satelliter.
I prop. 1984/85:199 om radio- och TV-sändningar i kabelnät instämde jag
i kommitténs förslag att tillstånd inte skulle fordras för att
vidaresända program från direktsändande satelliter (s. 29 f.). Liksom
kommittén underströk jag att framtidsutsikterna för de direktsändande
satelliterna är mycket svåra att bedöma och att de tekniska skillnaderna
mellan olika satellittyper kan vara på väg att suddas ut.
Förutsättningarna i fråga om huvudmannaskap och programregler för
eventuella framtida direktsändande satelliter kan bli andra än de som
låg till grund för kommitténs förslag, och jag ansåg därför, liksom
kommittén, att det i en annan situation kunde finnas skäl att ompröva
nuvarande ståndpunkt. Jag pekade vidare på att en utjämning av de
tekniska skillnaderna mellan olika typer av satelliter kan leda till
problem med att avgränsa tillståndspliktiga sändningar från sådana som
inte kräver tillstånd.
Som antytts i det föregående är kravet på tillstånd för vidaresändningar
bl.a. kopplat till behovet av att upprätthålla regler för innehållet i
satellitsända program. I 11 § lagen (1985:1057) om ansvarighet för
lokala kabelsändningar sägs sålunda att fortsatt vidaresändning av en
programkanal kan förbjudas för viss tid om innehållet strider mot lagens
regler i fråga om bl.a. våldsskildringar eller pornografiska
skildringar. Enligt 24 § lagen om lokala kabelsändningar kan ett
motsvarande förbud meddelas om det i programkanalen under en längre tid
och i betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som
måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter. Syftet med
sistnämnda regel är att förhindra att det uppkommer programkanaler med
ett omfattande reklaminnehåll, riktat mot Sverige (prop. 1984/85:199, s.
46).
Utvecklingen inom satellitområdet
Någon direktsändande satellit har ännu inte sänts upp för sändningar
till Europa. De satellitsända programkanaler som kan tas emot här kommer
från satelliter i fast trafik, s.k. kommunikationssatelliter, vilka
sänder med låg effekt. Av praktiska och ekonomiska skäl distribueras
programmen till enskilda hushåll genom vidaresändning i kabelnät.
Inom det närmaste året kommer emellertid två direktsändande satelliter
att sändas upp. Det är den västtyska TV-SAT och den franska TDF 1. Dessa
följs av den nordiska Tele-X-satelliten, som enligt nuvarande planer
skall sändas upp under senare delen av år 1988. En brittisk
direktsändande satellit planeras till år 1990.
Den västtyska satelliten kommer att sända ut dels två programkanaler
från de offentliga rundradioorganisationerna ARD och ZDF, dels minst två
programkanaler med privata huvudmän. Mycket talar för att det blir fråga
om programkanaler som för närvarande sänds över kommunikationssatellit.
Diskussioner om programsättningen i den franska satelliten pågår
fortfarande, men olika privata grupperingar har nämnts. Med hjälp av den
brittiska satelliten skall ett privat konsortium sända ut tre
programkanaler.
Det finns också planer på att skaffa kommunikationssatelliter med högre
effekt än dagens. Den europeiska telesatellitorganisationen Eutelsat har
beställt tre sådana s.k. medeleffektsatelliter som skall kunna tas i
bruk under åren 1989--1991.
Den medeleffektsatellit som ligger närmast i tiden är emellertid den
s.k. Astra-satelliten. Bakom Astra-projektet står företaget Société
Européenne des Satellites (SES) med säte i Luxemburg. Avsikten är att en
satellit skall sändas upp under våren 1988. Satelliten kommer att kunna
sända sexton TV-kanaler över Västeuropa med en effekt som är ungefär
dubbelt så hög som i de kommunikationssatelliter som nu sänder. Genom
den högre effekten kommer det att bli möjligt att ta emot programmen med
relativt små och billiga antenner.
Det är ännu inte känt vilket programutbud som kommer att sändas över
Astra-satelliten. SES försöker emellertid förmå företag som nu sänder
över andra satelliter att gå över till Astra. Ett svenskt företag, som
är delägare i SES, har förklarat att man avser att utnyttja Astra för
att starta en reklamfinansierad programkanal med inriktning mot Norden.
Sammanfattningsvis innebär den utveckling som jag här har skisserat att
det programutbud som planeras för de direktsändande satelliterna över
Europa tenderar att bli av samma slag som det som redan sänds över
satelliter i fast trafik för vidaresändning i kabelnät. Man kan räkna
med att sändningarna kommer att domineras av underhållningsprogram och
att verksamheten kommer att finansieras med reklam eller i form av
betal-TV.
Det finns vidare en tydlig tendens till högre sändareffekt hos den s.k.
kommunikationssatelliterna. Genom att det också pågår en utveckling på
mottagarsidan, kan det bli möjligt för allmänheten att ta emot
sändningarna direkt, med hjälp av billig utrustning som är tillgänglig i
den allmänna handeln. Om också de sändande företagen har avsett att
sändningarna skall tas emot på detta sätt torde de kunna anses som
rundradiosändningar enligt svensk lag. Tillstånd för vidaresändning i
kabelnät skulle då inte erfordras.
Uppdraget
Av det sagda framgår att utvecklingen synes leda mot en annan situation
än den som massmediekommittén hade i tankarna när den förordade fri
vidaresändning av rundradioprogram från satellit. Det framstår som
troligt att en betydande del av programutbudet kommer att följa samma
mönster som nuvarande program från s.k. kommunikationssatelliter snarare
än de programpolitiska principer som gäller för nationella
rundradioföretag. Programutbud av det slag som reglerna om
tillståndsplikt för vidaresändning avser att träffa kommer då inte att
täckas av dessa regler på det sätt som förutsatts. Det finns därför skäl
att på nytt ta upp frågan om reglerna för vidaresändningar till
prövning.
I de ursprungliga direktiven sägs att utredningen bör överväga olika
metoder att göra en avgränsning mellan tillståndspliktiga och icke
tillståndspliktiga vidaresändningar av satellitprogram i kabelnät. En
utgångspunkt sägs kunna vara att sändningar som utgör tillåtna
rundradiosändningar i ursprungslandet skall få vidaresändas fritt
oavsett om det överförs via en kommunikationssatellit eller en
direktsändande satellit. Andra villkor kan eventuellt också behöva
ställas upp, t.ex. att rundradiosändningen kommer från ett nationellt
rundradioföretag. Om det framstår som lämpligt bör utredaren kunna avge
alternativa förslag.
Med hänsyn till utvecklingen inom satellitområdet bör utredningens
överväganden om regler för vidaresändning av satellitprogram i kabelnät
redovisas i sådan tid att eventuellt ändrade regler kan träda i kraft
senast den 1 juli 1988. Förslag inom andra områden som omfattas av
uppdraget kan naturligtvis läggas fram samtidigt. Om de avges senare bör
de föreligga senast den 30 juni 1988.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen ändrar utredningens uppdrag i enlighet med
vad jag har anfört.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)