Post 678 av 5066 träffar
Förstärkt tolktjänst för jämlikhet och delaktighet, Dir. 2020:79
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 2020-07-30
Beslut vid regeringssammanträde den 30 juli 2020
Sammanfattning
En särskild utredare får i uppdrag att
• göra en fördjupad analys av förslagen i betänkandet En samlad
tolktjänst – samordning och utveckling av tolktjänst för
barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och personer med
dövblindhet (SOU 2011:83) samt i departementspromemorian
Tolktjänst för vardagstolkning (Ds 2016:7),
• ta fram en handlingsplan för den långsiktiga utvecklingen av
tolktjänsten,
• lämna nödvändiga författningsförslag.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 januari 2022.
Tolktjänst – regelstyrning och finansiering
Tolktjänst är en samhällsservice för barndomsdöva, vuxendöva,
hörselskadade och personer med dövblindhet. Tolktjänst ökar
möjligheterna till delaktighet och inflytande i samhället genom
att bidra till ömsesidig kommunikation, information och
erfarenhetsutbyte mellan döva, hörselskadade och hörande
människor. Tillgången till en väl fungerande tolktjänst är en
fråga om mänskliga rättigheter men också en språkpolitisk och
funktionshinderspolitisk fråga.
Det är FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna som
lägger grunden för rättigheterna för personer med
funktionsnedsättning. Tillgången till tolkar och en väl
fungerande tolktjänst bör kunna ses som ett viktigt led i att
uppnå det nationella målet för funktionshinderspolitiken som
lyder: ”Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är
att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i
levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med
funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund.
Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att
barnrättsperspektivet ska beaktas.”
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) blev
svensk lag den 1 januari 2020. Barnkonventionen gäller för alla
barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den. Inget
barn ska diskrimineras och barnets bästa ska bedömas och beaktas
i varje åtgärd som rör barn. Konventionen ställer krav på att
barn med funktionsnedsättning ska åtnjuta ett fullvärdigt och
anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet,
främjar tilltron till den egna förmågan och möjliggör barnets
aktiva deltagande i samhället. En viktig utgångspunkt är därför
att ett barnrättsperspektiv ska beaktas.
En annan viktig nationell utgångspunkt är ansvars- och
finansieringsprincipen som innebär att varje sektor i samhället
har ansvar för att verksamheten är tillgänglig för alla
personer, inklusive personer med funktionsnedsättning.
Av 13 § andra stycket förvaltningslagen (2017:900) följer att en
myndighet ska använda tolk och göra innehållet i handlingar
tillgängligt när den har kontakt med någon som har en
funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se,
höra eller tala. Bestämmelsen innebär att myndigheterna ska
underlätta för enskilda med vissa funktionsnedsättningar att
medverka i ett ärende. Det kan t.ex. vara fråga om att göra
innehållet i handlingar tillgängligt genom att använda
punktskrift eller talsyntes. De bestämmelser som reglerar
tolktjänsten finns bl.a. i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
förkortad HSL. Regionerna är enligt 8 kap. 7 § första stycket 3
HSL skyldiga att erbjuda tolktjänst för vardagstolkning för
barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Det finns
vidare bestämmelser i skollagen (2010:800) som mer övergripande
anger att hänsyn ska tas till elevers olika behov och att
strävan ska vara att uppväga skillnader i barns och elevers
förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Elever som
till följd av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla
vissa krav ska också ges stöd som syftar till att så långt som
möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser (1 kap. 4
§ och 3 kap. 2 §). I förordningen (2017:462) om särskilda
insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt
arbetsförmåga och i diskrimineringslagen (2008:567) finns
bestämmelser om skydd mot diskriminering i form av bristande
tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
Diskrimineringsskyddet gäller i stort sett alla samhällsområden
och inkluderar exempelvis arbetslivet och utbildningsområdet.
Bestämmelser som påverkar tolktjänsten finns även i
rättegångsbalken och i förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Att tillhandahålla och finansiera tolk för barndomsdöva,
vuxendöva, hörselskadade och personer med dövblindhet är ett
ansvar för statliga myndigheter, regioner, kommuner, ideella
föreningar, stiftelser och privata företag. Det är den specifika
situationen som styr vilken aktör som har ansvaret för att
tillhandahålla och finansiera tolk.
Tolktjänsten har flera finansieringskällor. Det finns ett
statsbidrag på 75 miljoner kronor per år som administreras av
Socialstyrelsen. Statsbidraget fördelas till regionerna efter en
särskild fördelningsnyckel. Dessutom beslutade regeringen 2018
om ett uppdrag till Socialstyrelsen att administrera och fördela
15 miljoner kronor 2018–2020 till regionerna i syfte att öka
möjligheterna till tolktjänst i arbetslivet. Utöver dessa medel
avsätter regionerna egna medel för tolktjänsten. Vidare avsätts
medel inom universitet och högskolor och inom
arbetsmarknadspolitiken samt av Specialpedagogiska
skolmyndigheten (SPSM). Post- och telestyrelsen (PTS)
tillhandahåller tidsbegränsad distanstolkning utan möjlighet
till förbokning för teckenspråkiga användare som en
tilläggstjänst till telefonitjänsten Bildtelefoni.net. Andra
statliga myndigheter avsätter också medel för tolkning m.m. till
döva och hörselskadade personer. Även kommuner och ideella
föreningar samt enskilda arbetsgivare finansierar tolkning. Det
är dock inte möjligt att ange den totala omfattningen av
samhällets resursinsats när det gäller tolktjänst eftersom det
saknas sådana uppgifter på många områden.
Uppdraget att göra en fördjupad analys av utredningarnas förslag
och ta fram en handlingsplan för tolktjänsten
Betänkandet En samlad tolktjänst – samordning och utveckling av
tolktjänst för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och
personer med dövblindhet (SOU 2011:83) innehåller ett antal
förslag till utveckling av tolktjänsten. Utredningen hade i
uppdrag att kartlägga och analysera hur reglering, finansiering,
organisering och tillsyn av tolktjänst för barndomsdöva,
vuxendöva, hörselskadade och dövblinda fungerar inom olika
samhällsområden samt lämna förslag som föranleddes av analysen.
Utredningens samlade slutsats var att systemet för tolktjänst är
ett system där ansvaret för att anlita och finansiera tolktjänst
i samhället vilar på många olika myndigheter och huvudmän och
styrs av många olika regelverk. Detta begränsar i sin tur
samhällets möjligheter att erbjuda en resurseffektiv tolktjänst
av hög kvalitet samt begränsar även till viss del
tillhandahållandet av de olika tekniska lösningar som
tolkanvändare nyttjar. Systemet är dessutom svåröverblickbart
och oförutsägbart för tolkanvändarna. Vidare anfördes att
tolkyrkets status och villkor är en viktig aspekt när det gäller
frågan om att skapa förutsättningar för en väl fungerande
tolktjänst. Mot denna bakgrund föreslog utredningen att
huvudmannaskapet för samhällets tolktjänst skulle samlas hos
staten genom en särskild lag om tolktjänst. Betänkandet har inte
remissbehandlats.
I departementspromemorian Tolktjänst för vardagstolkning (Ds
2016:7) föreslås en lag om tolktjänst för vardagstolkning för
barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och personer med
dövblindhet. Vidare behandlas frågor som rör en gemensam
administrativ ingång för bokning av tolk, insatser för att
effektivisera tolktjänst genom it samt vissa frågor om tolk i
arbetslivet. Promemorian baserar sig på underlag från en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet. Förslaget om en ny lag om
tolktjänst för vardagstolkning skulle enligt promemorian
innebära ett tydliggörande av det ansvar regionerna har att
organisera, tillhandahålla och finansiera tolktjänst för
vardagstolkning för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och
personer med dövblindhet. I förslaget till lag anges även att
vardagstolkning ska kunna erbjudas genom tolkning på plats eller
genom distanstolkning. Departementspromemorian har
remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet.
De utredningar som genomförts de senaste åren visar att behoven
av tolktjänst för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och
personer med dövblindhet inte är tillgodosedda. Det råder
ovisshet om ansvarsförhållanden och oklarheter i fråga om vilka
kostnader det statliga bidraget för tolktjänst till regionerna
är avsett att täcka. Gränserna är inte sällan oklara mellan vad
som ingår i begreppet vardagstolkning, som regionerna ansvarar
för, och den tolkning som en annan huvudman har ansvar för. En
svårighet som har uppmärksammats är bristande möjligheter att
genom vardagstolkningen tillgodose de behov som finns inom
arbetslivet.
Riksdagen har 2018 tillkännagett att regeringen bör tillsätta en
ny utredning om tolktjänst för personer med funktionsnedsättning
och språkstörning (bet. 2018/19:SoU12 punkt 16, rskr.
2018/19:156).
Mot bakgrund av att flera utredningar om tolktjänsten har
genomförts de senaste åren och att problemen på området därmed
grundligt genomlysts, talar övervägande skäl emot att en
sedvanlig utredning med bred problemanalys genomförs. I stället
bör de problembeskrivningar och bedömningar som gjorts av
tidigare utredningar utgöra en grund för fortsatta överväganden
om lämpliga åtgärder. Utifrån en analys av de tidigare
utredningarna på området bör utredaren ta fram en handlingsplan
för den långsiktiga utvecklingen av tolktjänsten.
En annan viktig del i utredarens uppdrag är att genomföra en
fördjupad dialog med berörda aktörer på området, som t.ex.
statliga myndigheter, regioner och kommuner samt företrädare för
funktionshinders-organisationer, för att lägga grunden till en
handlingsinriktad väg framåt.
För att utveckla tolktjänsten så att den enskilde på ett bättre
sätt än i dag ska kunna tillförsäkras jämlikhet i levnadsvillkor
och full delaktighet i samhället, behöver tolktjänsten ges
stabila utvecklingsmöjligheter. Inte minst behöver åtgärder
vidtas för att skapa bättre möjligheter för barndomsdöva,
vuxendöva, hörselskadade och personer med dövblindhet att delta
på lika villkor i utbildning och i arbetslivet. I detta
sammanhang behöver såväl tolkning på plats som distanstolkning
och tekniska lösningar och innovationer övervägas. Vidare
behöver frågan om samordnad bokning av tolktjänster behandlas. I
utredarens uppdrag ingår inte att analysera förslag som avser
inrättandet av en ny statlig tolktjänstmyndighet.
Utredaren ska vid genomförandet av uppdraget även informera sig
om och i den utsträckning det behövs ta hänsyn till relevanta
delar av betänkandet Att förstå och bli förstådd – ett
reformerat regelverk för tolkar i talade språk (SOU 2018:83)
samt remissinstansernas synpunkter.
Utredaren ska
• göra en fördjupad analys av förslagen i betänkandet En samlad
tolktjänst – samordning och utveckling av tolktjänst för
barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och personer med
dövblindhet (SOU 2011:83) samt departementspromemorian
Tolktjänst för vardagstolkning (Ds 2016:7),
• ta fram en handlingsplan för den långsiktiga utvecklingen av
tolktjänsten,
• lämna nödvändiga författningsförslag.
Analys av förslagen i utredningarna
Inom ramen för uppdraget att göra en fördjupad analys av
förslagen i betänkandet En samlad tolktjänst – samordning och
utveckling av tolktjänst för barndomsdöva, vuxendöva,
hörselskadade och personer med dövblindhet (SOU 2011:83) och
departementspromemorian Tolktjänst för vardagstolkning (Ds
2016:7) ska utredaren beakta förslag inom följande områden:
- Regelstyrning och finansiering samt ansvarsfördelning mellan
olika aktörer på området (En samlad tolktjänst avsnitt 6.2,
Tolktjänst för vardagstolkning avsnitt 5).
- Målgruppen för tolktjänsten (En samlad tolktjänst avsnitt
6.2.2, 6.2.8 Tolktjänst för vardagstolkning avsnitt 5.1.1).
- Tillhandahållande av tolktjänst inom områdena arbetsliv,
utbildning, vård och omsorg samt fritid samt stödordningar inom
bl.a. dessa områden (En samlad tolktjänst avsnitt 6.2.4–6.2.6,
6.2.9–6.2.11, 6.2.13, och 6.4, Tolktjänst för vardagstolkning
5.5).
- Samordning av bokning av tolktjänst (En samlad tolktjänst
avsnitt 6.1.7, Tolktjänst för vardagstolkning avsnitt 5.3).
- Tolktjänst genom tolk på plats eller genom distanstolkning (En
samlad tolktjänst avsnitt 6.2.12).
- Utveckling och användning av tekniska hjälpmedel för ökad
tillgång till tolkning (En samlad tolktjänst avsnitt 6.5,
Tolktjänst för vardagstolkning avsnitt 5.4).
Utredaren ska
• identifiera och analysera vilka framgångsfaktorer, problem
och hinder som finns för att tolktjänsten ska utvecklas på ett
framgångsrikt sätt,
• analysera hur ett genomförande av lämpliga förslag skulle
kunna ske i praktiken.
En handlingsplan för tolktjänsten
En viktig del av uppdraget att ta fram en handlingsplan för
tolktjänsten består i att föra en dialog för att förankra
kommande förslag hos berörda organ som t.ex. statliga
myndigheter, kommuner och regioner samt företrädare för
civilsamhället. Utredaren ska ta fram en handlingsplan för
tolktjänsten utifrån sin analys av förslagen i betänkandet En
samlad tolktjänst – samordning och utveckling av tolktjänst för
barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och personer med
dövblindhet (SOU 2011:83) och departementspromemorian Tolktjänst
för vardagstolkning (Ds 2016:7) och utifrån den dialog som förts
med berörda aktörer.
Utredaren ska i handlingsplanen
• redovisa de åtgärder som krävs för en nationellt samordnad
förändring av tolktjänsten och vilka utmaningar som finns,
• redovisa en tidsplan för det fortsatta förändringsarbetet som
är förankrad med berörda aktörer.
Konsekvensbeskrivningar
En analys ska göras av de ekonomiska och verksamhetsmässiga
konsekvenserna av utredarens författningsförslag. Analysen ska
visa på hur förslagen påverkar målgruppen, dvs. barndomsdöva,
vuxendöva, hörselskadade och personer med dövblindhet, samt
aktörer som t.ex. statliga myndigheter, kommuner och regioner.
Om förslagen i betänkandet påverkar den kommunala
självstyrelsen, ska de särskilda överväganden som gjorts i
enlighet med 14 kap. 3 § regeringsformen redovisas. Konsekvenser
för den kommunala självstyrelsen samt ekonomiska konsekvenser
för stat, regioner och kommuner ska beskrivas och beräknas. Om
förslagen innebär offentligfinansiella kostnader, ska förslag
till finansiering lämnas. De förslag som lämnas ska föregås av
en analys av samhällsekonomiska effekter som tar hänsyn till och
beskriver de effekter som uppstår vid omfördelning av ansvar och
kostnader mellan stat, kommuner och individer.
Vidare ska utredaren redovisa hur förslagen förhåller sig till
Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
Utredaren ska också belysa om det finns omotiverade skillnader
mellan män och kvinnor med funktionsnedsättning när det gäller
tolktjänster. I det ingår även att analysera om förslagen
påverkar möjligheten att i möten med myndigheter eller andra
berörda på ett tryggt sätt kunna berätta om känsliga
situationer, t.ex. våldsutsatthet.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Vid genomförandet av uppdraget ska utredaren inhämta synpunkter
från Socialstyrelsen, Myndigheten för delaktighet,
Arbetsförmedlingen, Statens skolinspektion, Statens skolverk,
SPSM, PTS, Universitets- och högskolerådet, Statens kulturråd,
Institutet för språk och folkminnen och andra relevanta
myndigheter samt Sveriges Kommuner och Regioner, Funktionsrätt
Sverige och andra berörda organisationer och pågående
utredningar.
Uppdraget ska redovisas senast den 15 januari 2022.
(Socialdepartementet)