Post 6 av 5067 träffar
Tilläggsdirektiv till Utredningen om en reform av den statliga barn- och ungdomsvården för en trygg och kvalitativ vård (S 2024:01), Dir. 2025:39
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 2025-04-16
Dir. 2025:39
Kommittédirektiv
Tilläggsdirektiv till Utredningen om en reform av den statliga
barn- och ungdomsvården för en trygg och kvalitativ vård (S
2024:01)
Beslut vid regeringssammanträde den 16 april 2025
Utvidgning och förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 1 februari 2024 kommittédirektiv om
en översyn av den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag
och organisation som syftar till en reformering av den vården
(dir. 2024:13).
Uppdraget utvidgas. Utredaren ska nu även bl.a.
* kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga
barn- och ungdomsvården kunna ta del av fler uppgifter om barn
och unga från andra myndigheter, bl.a. hälso- och sjukvården,
i syfte att kunna bedriva en mer ändamålsenlig, sammanhållen,
trygg och säker vård på de särskilda ungdomshemmen,
* kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga
ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om placerade barn
och unga på de särskilda ungdomshemmen i syfte att bättre
kunna följa upp verksamhetens resultat och effekter såväl
under som efter placering,
* utreda och ta ställning till behovet av förändrade regler om
personuppgiftsbehandling, i form av t.ex. en registerlag, och
* lämna nödvändiga författningsförslag.
Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället
slutredovisas senast den 2 mars 2026. En delredovisning som
avser vissa delar i de ursprungliga direktiven ska dock lämnas
senast den 6 november 2025.
Uppdraget att utreda behovet inom den statliga barn- och
ungdomsvården av att kunna ta del av fler uppgifter om barn
och unga
I dag ansvarar Statens institutionsstyrelse (SiS) för den
statliga barn- och ungdomsvården. För att myndigheten ska
kunna ge rätt vård och behandling och för att tryggheten och
säkerheten på de särskilda ungdomshemmen ska kunna
upprätthållas är det angeläget att myndigheten kan ta del av
uppgifter från andra myndigheter om de barn och unga som är
eller ska bli placerade på ett särskilt ungdomshem. I dag får
SiS uppgifter om dessa barn och unga främst från
socialnämnden. Många gånger har dock socialnämnden inte
tillräcklig kännedom om barnets eller den unges
hälsotillstånd, vårdbehov eller pågående vårdkontakter.
Samtidigt har SiS, begränsade möjligheter att ta del av
uppgifter som finns hos hälso- och sjukvården. SiS har uppgett
(S2025/00317) att det i dag utgör ett problem att myndigheten
inte kan ta del av vissa uppgifter från hälso- och sjukvården
som behövs för att myndigheten ska kunna ge en ändamålsenlig
och sammanhållen vård och behandling. Det kan t.ex. handla om
aktuell läkemedelsbehandling eller andra hälso- och
sjukvårdsbehov hos de barn och unga som ska placeras på de
särskilda ungdomshemmen. Enligt SiS kan det således uppstå ett
informationsglapp mellan SiS och hälso- och sjukvården när
barnet eller ungdomen kommer till SiS ungdomshem, vilket
försvårar myndighetens uppdrag att sörja för att barn och unga
som är placerade på särskilda ungdomshem får tillgång till den
hälso- och sjukvård som de är i behov av.
Många barn och unga på de särskilda ungdomshemmen har stora
behov av hälso- och sjukvård samtidigt som det finns
svårigheter att få till stånd en fungerande samverkan mellan
SiS och regionerna. Därför bedriver SiS viss egen hälso- och
sjukvård på de särskilda ungdomshemmen. En smidig överföring
av vårdinformation vid övergångar mellan hälso- och sjukvården
och SiS är en förutsättning för en sammanhållen och
välfungerande vård. Den informationsdelning som i dag krävs
när SiS och regionerna samverkar behöver vara samtyckesbaserad
då hälso- och sjukvårdssekretess gäller för informationen i
fråga (25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
[2009:400] förkortad OSL och 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen
[2010:659]). Dagens inhämtande av samtycke är dock omständligt
och innebär en stor administrativ belastning och resulterar i
en fördröjning av information som kan vara kritisk för vårdens
genomförande. Det behöver därför utredas hur sådan
informationsdelning kan underlättas.
Annan viktig information som SiS har ansett att myndigheten
behöver rör bl.a. ett barns eller en ungdoms eventuella
kopplingar till kriminella nätverk och eventuell
gängtillhörighet. Utan sådan information kan det vara svårt
att göra korrekta bedömningar i samband med en placering eller
anvisning av plats på ett särskilt ungdomshem och säkerställa
att placerade barn och unga får adekvat vård och behandling i
en trygg och säker miljö.
I delbetänkandet Ökat informationsutbyte mellan myndigheter
(SOU 2024:63) föreslås att det i OSL införs en ny generell
sekretessbrytande bestämmelse som ger myndigheter förbättrade
möjligheter att utbyta sekretessbelagda uppgifter med
varandra. Förslagen omfattar informationsutbyte för vissa
särskilda syften, t.ex. om det behövs för att utreda brott
eller för att motverka brottslig verksamhet. Innan en uppgift
lämnas ut ska det göras en intresseavvägning och från
bestämmelsens tillämpningsområde undantas viss sekretess. Det
föreslås inte att socialtjänstsekretess enligt
26 kap. 1 § OSL, och därmed jämförlig verksamhet som SiS
utgör, ska undantas från bestämmelsens tillämpningsområde.
Delbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Om delbetänkandets förslag om en generell sekretessbrytande
bestämmelse genomförs ökar SiS möjligheter att ta del av
uppgifter. Även om det är möjligt att förslagen i betänkandet
tillgodoser SiS behov kan det inte uteslutas att den framtida
statliga barn- och ungdomsvårdens behov av tillgång till
uppgifter inte kommer att tillgodoses fullt ut genom
delbetänkandets förslag. Förslagen tillgodoser t.ex. inte det
behov som den framtida myndigheten kan komma att ha i fråga om
att kunna ta del av vissa uppgifter från hälso- och sjukvården
på ett enklare sätt än i dag.
Mot bakgrund av de utmaningar som har beskrivits behöver det
utredas om den framtida myndigheten för den statliga barn- och
ungdomsvården är i behov av att kunna få ta del av vissa
nödvändiga uppgifter från bl.a. hälso- och sjukvården om de
barn och unga som är placerade eller som ska anvisas en plats
på ett särskilt ungdomshem och hur det i så fall kan
möjliggöras.
Utredaren ska därför
* kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga
barn- och ungdomsvården kunna ta del av fler uppgifter om barn
och unga från andra myndigheter, bl.a. hälso- och sjukvården,
i syfte att kunna bedriva en mer ändamålsenlig, sammanhållen,
trygg och säker vård på de särskilda ungdomshemmen, och
* lämna nödvändiga författningsförslag.
Utredaren ska förhålla sig till förslagen i delbetänkandet
Ökat informations-utbyte mellan myndigheter (SOU 2024:63) vid
bedömningen av om det finns ett behov för den statliga barn-
och ungdomsvården att kunna ta del av fler uppgifter om barn
och unga från andra myndigheter.
Uppdraget att stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens
möjligheter att följa upp verksamheten
Enligt 14 a § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, förkortad LVU, ska SiS följa upp sin verksamhet.
Uppföljningen ska omfatta tiden såväl under som efter avslutad
vård. Regeringen anser att den ansvariga myndigheten bör ges
så goda förutsättningar som möjligt att följa upp
verksamhetens resultat och effekter och för att kunna
kvalitetssäkra och utveckla verksamheten.
Enligt gällande regler ska socialnämnden lämna de uppgifter om
enskilda som SiS behöver för att fullgöra sin
uppföljningsskyldighet (14 a § andra stycket LVU). SiS har
dock i en hemställan till regeringen fört fram att
myndigheten, för att på ett bättre sätt kunna följa upp
verksamheten, har ett behov av att kunna inhämta uppgifter
från offentliga register, t.ex. från belastningsregistret,
patientregistret och dödsorsaksregistret, men att lagstöd för
detta saknas (S2022/03070). Det är givetvis angeläget att den
framtida statliga myndigheten kan följa upp vården på ett
ändamålsenligt och effektivt sätt såväl under som efter
placering. Behovet av och förutsättningarna för myndigheten
att kunna ta del av uppgifter i offentliga register på
aggregerad nivå behöver därför utredas.
Vidare har Riksdagens ombudsmän (JO) i ett beslut den
30 augusti 2019 bedömt att verksamheten inom SiS består av
sådana olika självständiga verksamhetsgrenar som avses i
8 kap. 2 § OSL, där hälso- och sjukvården utgör en och
socialtjänsten utgör en annan verksamhetsgren och att
sekretess gäller mellan de olika verksamhetsgrenarna. JO
överlämnade därför, med stöd av 4 § lagen (2023:499) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän, sitt beslut till
regeringen för översyn av berörd lagstiftning (S2019/03667). I
JO:s beslut riktas visserligen ingen kritik mot det aktuella
hemmet eftersom det enligt beslutet ”finns visst utrymme för
att ha olika uppfattningar om huruvida de aktuella
verksamhetsgrenarna är självständiga i förhållande till
varandra”. SiS har dock efter beslutet från JO fört fram till
regeringen att det inte går att bedriva en integrerad och
patientsäker vård om inte hälso- och sjukvårdspersonal och
behandlingspersonal på de särskilda ungdomshemmen kan samverka
kring varje enskilt fall och sinsemellan dela viktiga
uppgifter som kan påverka den tillsyn och vård som ska ges
(S2021/01309).
Frågan om huruvida det råder sekretess mellan olika
verksamhetsgrenar inom myndigheten verkar oklar. Det finns
därför ett behov av att se över förhållandet mellan de olika
verksamhetsgrenarna inom den framtida myndigheten som ska
ansvara för den statliga barn- och ungdomsvården. Enligt
regeringens mening är det viktigt att det inte finns hinder
för myndighetens möjligheter att bedriva en ändamålsenlig vård
och följa upp verksamheten på ett effektivt sätt.
Utredaren ska därför
kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga
ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om placerade barn
och unga på de särskilda ungdomshemmen för att följa upp
verksamhetens resultat och effekter såväl under som efter
placering,
* analysera och ta ställning till förhållandet i fråga om
sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndigheten,
* lämna förslag på åtgärder som svarar mot de kartlagda
behoven, och
* lämna nödvändiga författningsförslag.
Utredaren ska beakta de överväganden och förslag som
Utredningen om förbättrade möjligheter till informationsutbyte
mellan myndigheter (Ju 2023:22) lämnar.
Uppdraget att se över behovet av förändrade regler om
personuppgiftsbehandling för den framtida myndigheten
SiS saknar i dag en egen registerförfattning. Enligt SiS
begränsar det myndighetens möjlighet att ta emot och behandla
personuppgifter på ett, i enlighet med myndighetens uppdrag,
ändamålsenligt sätt. Det innebär att även i de fall SiS får ta
del av relevant information från t.ex. en socialnämnd om
eventuella gängkopplingar för ett placerat barn, så har
myndigheten enligt SiS inte möjlighet att behandla uppgifterna
på ett sätt som bidrar till eller är nödvändigt för
myndighetens arbete med vård, behandling, trygghet och
säkerhet för placerade barn och unga. Behovet av att kunna
behandla uppgifter inom ramen för myndighetens arbete med
uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och utveckling av
verksamheten aktualiserar också nödvändigheten av en
registerlag. Detsamma gäller för hälso- och sjukvårdsuppgifter
som myndigheten behöver för att kunna ge en sammanhållen vård
och behandling till placerade barn och unga. Det är viktigt
att den statliga barn- och ungdomsvården har goda
förutsättningar att behandla de personuppgifter som är
nödvändiga för verksamheten. Det behöver därför utredas om den
framtida myndigheten har behov av förändrade regler om
personuppgiftsbehandling, i form av t.ex. en registerlag för
att kunna behandla sådana personuppgifter och för de syften
som behövs för verksamheten. Den statliga barn- och
ungdomsvårdens förutsättningar i detta hänseende har dessutom
betydelse även för andra myndigheters verksamhet, inte minst
när det gäller de brottsbekämpande myndigheterna.
Utredaren ska därför
* utreda och ta ställning till behovet av förändrade regler om
personuppgiftsbehandling, i form av t.ex. en registerlag, för
den framtida myndigheten,
* om sådana nya regler bedöms nödvändiga, även analysera
utformningen av en sådan reglering t.ex. ändamålsregleringen,
ta ställning till vilka personuppgifter som ska få behandlas,
analysera regleringen av uppgiftsskyldigheten, analysera hur
förslagen förhåller sig till regelverken om offentlighet och
sekretess, och
* lämna nödvändiga författningsförslag.
Konsekvenser och arbetssätt
Det som framgår av den ursprungliga uppdragsbeskrivningen om
arbetets genomförande och konsekvensbeskrivningar gäller även
i fråga om det utökade uppdraget. Förslag på
författningsändringar ska föregås av en integritetsanalys.
Redovisning av uppdraget
Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska slutredovisas senast
den 2 mars 2026. En delredovisning som avser vissa delar i de
ursprungliga direktiven ska lämnas senast den 6 november 2025.
Delbetänkandet avser uppdragen om att utredaren ska analysera
hur styrningen av verksamheterna i den statliga barn- och
ungdomsvården ska bli bättre och få ett enhetligt genomslag,
analysera och föreslå vilka kärnuppdrag verksamheten ska ha
för att vara ändamålsenlig samt föreslå hur verksamhetens mål
ska formuleras, analysera om den statliga barn- och
ungdomsvårdens organisation av verksamheten är ändamålsenlig
och effektiv och lämna förslag på hur verksamheten i stället
kan organiseras. Vidare avser delbetänkandet uppdragen att
föreslå hur den statliga barn- och ungdomsvården kan uppnå en
mer ändamålsenlig differentiering när det gäller t.ex.
boendemiljö, gruppstorlekar, säkerhet och ålder. I det
uppdraget ingår bl.a. att lämna förslag om vårdform för
tvångsvård av barn och unga med omfattande psykiatriska
utmaningar och svårt självskadande beteende. För den
målgruppen ska även vårdinnehållet redovisas och hur
tillgången till hälso- och sjukvård och tandvård kan
säkerställas samt hur samverkan mellan berörda aktörer kan
stärkas. Delbetänkandet avser även att analysera behovet av en
mer ändamålsenlig utslussning och eftervård efter en placering
inom den statliga barn- och ungdomsvården. Utredaren ska i nu
nämnda delar kartlägga, beskriva och analysera orsakerna till
bristerna inom den statliga barn- och ungdomsvården och lämna
nödvändiga författningsförslag i de delar som bedöms som mest
angelägna.
(Socialdepartementet)